Herr ålderspresident! Sommarlovet närmar sig med obrutna dagar av ledighet för landets skolbarn. Det är oceaner av tid att leka med kompisar på lekplatsen tills solen går ned och dagar på stranden med sandiga kex och blandsaft.

Men det är också en tid av svår ekonomisk oro för många av landets barnfamiljer. Fler munnar ska mättas när barnen inte får skolmat, samtidigt som föräldrar gärna vill ge sina barn ett besök på Liseberg eller hitta på någon annan aktivitet.

I takt med att priserna på mat, hyra och bolån stigit har många familjer tvingats dra åt svångremmen. Att hushållen är pressade syns också i statistiken. Fler än någonsin är skuldsatta, och det handlar inte om att de har slösat med sina pengar utan om att familjer inte får ihop vardagsekonomin när priserna rusar.

Inledningsvis kunde vi höra Moderaterna prata om att stärka familjers frihet och att staten ska stötta mammor som behöver stöd och barn som behöver trygghet. Nu är vi i en situation där en av tre ensamstående föräldrar har svårt att äta sig mätt och där nästan hälften har behövt låna pengar för att ha råd med sina basutgifter, som hyran. Föräldrar skuldsätter sig för att ha råd med mat till sina barn. Vilken värld lever regeringen i?

I detta läge stoppade Sverigedemokraterna ett förslag om extra barnbidrag under sommaren. När de kommenterade saken sa de att de vill satsa på arbetande familjer som har det tufft. Vad det betyder verkar de själva inte veta, vilket vi hörde i ett tidigare replikskifte.

Extra barnbidrag hade gett vanliga barnfamiljer extra pengar. Men det gick om intet. Dessa pengar hade räckt till utflykter och glassar när räkningarna var betalda. Men det gick upp i rök när Sverigedemokraterna snuvade Sveriges barnfamiljer på semesterkassan.

I stället blev regeringens och Sverigedemokraternas största satsning nu i vår ett höjt rotavdrag, som välbärgade kan använda för att renovera boendet på spanska solkusten eller poolen vid sommarvillan. Regeringen och Sverigedemokraterna kanske tycker att det är svenskar med villor på spanska solkusten och i Stockholms skärgård som har det tufft. Då är prioriteringen av deras poolrenoveringar och verandarenoveringar fullt rimliga. I annat fall framstår det som världsfrånvänt.

Regeringens och Sverigedemokraternas satsningar gör inget för den som har det knapert. För vem tror att den mamma eller pappa som äter gröt eller hoppar över middagen för att spara pengar skulle ha råd att dra igång en köksrenovering eller att den som lånar av sina släktingar för att betala för fotbollsskorna skulle kunna lägga många tusen på en ny veranda?

Dessutom exkluderar regeringens största satsning i vårbudgeten de 3 miljoner människor som hyr sin bostad, för de omfattas inte av rotbidraget, såvida de inte har en sommarstuga. En stor del av befolkningen får alltså vara med och betala för regeringens prioritering men får inte en krona tillbaka.

Till alla hårt kämpande familjer där ett besök på Liseberg är lika avlägset som en lottovinst vill jag säga att Vänsterpartiet hade agerat annorlunda. Vi ser hur många ni är som kämpar och sliter för att få vardagen att gå ihop. Vi ser hur avlägsen en lyxrenovering är och hur lite regeringens åtgärder hjälper.

Om vi hade fått bestämma hade alla Sveriges barnfamiljer fått extra barnbidrag i juni och juli. Vi hade också sett till att bostadsbidraget låg kvar på den högre nivån och att den som omfattas av det hade fått extra utbetalningar i juni och juli. Vi hade gjort detta för att vi prioriterar vanliga familjer, för att alla barns barndom och sommarlov ska kunna vara värdefulla utan att familjen blir skuldsatt eller behöver leva med ångest och för att en meningsfull fritid och nöjen ska vara möjliga även för en familj med små resurser.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 2.