Herr ålderspresident! Föräldraförsäkringen är central i att ge föräldrar möjlighet att kombinera arbete med familjeliv på ett sätt som gynnar barnens uppväxt. Vi genomförde nyligen förändringar av föräldraförsäkringen som jag varmt välkomnade. För snart ett år sedan fördubblades antalet så kallade dubbeldagar från 30 till 60 dagar, med en utökad möjlighet att använda dem tills barnet är 15 månader. Samtidigt gjordes det möjligt för föräldrar att överlåta föräldrapenningdagar till en närstående. Detta var viktiga steg mot en flexiblare föräldraförsäkring.
Genom de nya reglerna kan föräldrarna vara hemma tillsammans en längre period under barnets första tid, vilket stärker det gemensamma föräldraskapet och ger familjer ökad valfrihet att forma sin föräldraledighet. Förslagen bidrar till att föräldrar lättare kan förena arbetsliv med familjeliv under de perioder som kräver mer flexibilitet i vardagen. På så sätt stärks arbetslinjen och föräldrars makt att utforma sitt eget liv. Det är helt enkelt en mer modern föräldraförsäkring som ligger i takt med dagens arbetsmarknad och familjekonstellationer.
Herr ålderspresident! Liberalerna har länge kämpat för en föräldraförsäkring som främjar både valfrihet och jämställdhet. Vi var bland annat med och införde den första öronmärkta pappamånaden en gång i tiden, och vi ser positivt på att ta ytterligare steg för att minska gapet i uttaget mellan föräldrarna.
Att kunna överlåta föräldradagar är också en företagarfråga. Det är viktigt för denna grupp, som har behov av ökad flexibilitet. Föräldraförsäkringen har tidigare varit alltför rigid, särskilt för egna företagare och för moderna familjekonstellationer, men det har vi nu ändrat på. Sammantaget innebär det här att ingen förälder ska behöva välja mellan karriär och föräldraskap.
Dessa förbättringar kommer även barnen till del. När båda föräldrarna kan dela på ansvaret från start och vara närvarande under barnets första tid skapas tryggare uppväxtvillkor. Vi liberaler ser det som en frihetsreform för familjerna och ett steg mot ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten.
Fortfarande är det dock så att det är mammorna som tar ut störst del av ledigheten, och det är någonting som vi på sikt behöver förändra. Med fortsatt ökad flexibilitet, ekonomiska incitament och annan uppmuntran vill vi se ett ökat uttag från papporna och lägga grunden för att bryta gamla normer.
Herr ålderspresident! En viktig fråga ur liberal synvinkel är att se till att bidragssystemen verkligen hjälper utan att låsa fast människor i utanförskap eller ojämställdhet.
Alla partier har tagit upp flerbarnstillägget, vars syfte är att ytterligare stärka ekonomin hos större barnfamiljer. Tyvärr för det också med sig oönskade effekter. Vi liberaler delar uppfattningen att flerbarnstilläggets konstruktion behöver ses över för att bli mer ändamålsenlig. Ur vårt perspektiv handlar det om jämställdhet och integration, och dagens konstruktion bidrar tyvärr till att många kvinnor hamnar i en situation som försvårar deras etablering på arbetsmarknaden.
Detta är givetvis inte syftet med familjepolitiken, utan dess mål ska vara att ge alla barn en god uppväxt och alla föräldrar möjlighet till egen försörjning. Jag hoppas att vi kommer framåt på ett konstruktivt sätt i detta arbete. Målet är givetvis att ha ett system som stöder de familjer som verkligen behöver det utan att skicka fel signaler eller motverka jämställdhet.
I grunden är stöden viktiga verktyg i familjepolitiken och något vi ska slå vakt om. Men vi måste ständigt utvärdera dem och se hur de kan förbättras.
Herr ålderspresident! För att familjepolitiken ska fungera som tänkt krävs det att stöden når fram effektivt och rättvist. Vi vet att många ensamstående föräldrar, oftast mammor, är beroende av underhållsstöd för att klara vardagen när den andra föräldern inte kan betala tillräckligt.
Vi vet också att bostadsbidraget är ett viktigt stöd för många men att det också har sina brister, vilket vi har hört flera debattörer säga. Riksrevisionens granskning av bostadsbidraget visar också att det inte är effektivt utformat i förhållande till sitt bostadspolitiska syfte. Bidraget är inte heller tillräckligt tydligt fokuserat på möjligheten för barnfamiljer att efterfråga goda och rymliga bostäder, vilket ju är själva målet med stödet. Detta är inte bara en viktig signal att ta fasta på utan också att agera på.
Förutom att se till att öka träffsäkerheten i systemen måste man undvika att familjer hamnar i skuldfällor på grund av felaktiga utbetalningar. Förändringar har gjorts, och framöver ska beräkningen av dessa stöd bygga på aktuella månadsinkomster i stället för gamla taxeringsuppgifter. På så sätt minskar risken för stora återkrav dramatiskt, för när detta drabbar den enskilde är det en extremt jobbig situation. Det ska vara lätt att göra rätt, och barnfamiljer som har rätt till bostadsbidrag ska få korrekt belopp från början och inte riskera att hamna i skuldsättning. Samtidigt innebär det mer aktuella inkomstunderlaget att fusk och felaktigheter kan förebyggas. Bidragen ska ju gå till dem som verkligen behöver stöd.
Herr ålderspresident! Ekonomisk familjepolitik handlar ytterst om vilka uppväxtvillkor vi ger barn och vilken frihet och trygghet vi ger deras föräldrar. Liberalernas linje syftar till att alla barn ska ha en god start i livet och att alla föräldrar ska kunna forma sitt familjeliv utan orimliga hinder.
Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)