Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det ibland målas upp en bild av att ena sidan vill ha noll bidrag och ingen hjälp medan man på den andra sidan är godhjärtad. Men så ser inte sanningen ut.

Vi har en bred politisk överenskommelse om våra socialförsäkringar. Vi har en bred politisk överenskommelse om den stabila och starka välfärd vi har. På ledamotens sida av politiken glömmer man bort att det också är någon som betalar för det hela.

Det kan bli lite fascinerande. Man säger att fler ska ha tillgång till bostadsbidraget och att man vill utöka bostadsbidraget. Det är en av de mest skuldsatta förmåner vi har. Där har allra flest skickats i skuld.

Det har varit nödvändigt att ha ett tillfälligt tilläggsbelopp. Det har vi alla varit överens om i en bred överenskommelse. Det har tidigare regeringar beslutat, och den här regeringen har förlängt det. Men det finns skäl till att det är tillfälligt.

Bostadsbidrag är inte det bästa. Det bästa är att man inte behöver ett bostadsbidrag. Det bästa är att man kan leva på sin lön – alltså sänker vi skatten.

Skatten är en av de största utgifterna en familj har. Men Miljöpartiet landar återigen i att vi ska vara godhjärtade och att vi ska ta med den ena handen och ge med den andra, i stället för att låta människor få behålla mer av sin lön. Då behöver vi ju inte riskera skuldsättning och de negativa aspekterna av den bidragspolitik som har förts.

Det finns absolut en tydlig skillnad inom svensk politik. Men skillnaden går mellan bidragslinjen och arbetslinjen. För oss handlar det framför allt om att man ska få behålla mer av sin lön.

(Applåder)