Herr talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för frågan och kommentarerna!

Detta här sätter ju fingret på skillnaderna i svensk politik på ett ganska intressant sätt. På er sida är en av politikens grundidéer att ta med ena handen och ge med den andra, och så kan man känna sig god. Det är detta det kokar ned till. Staten ska vara garanten för allt, och staten är den som ger.

Men ni glömmer att staten också är den som tar. Staten tar pengar från dem som genom ansträngning har arbetat ihop en lön. Moderaterna vill i stället att makten och lönen i så stor utsträckning som möjligt ska finnas hos den som har arbetat och skapat värdet. Flit måste löna sig.

Den förskollärare, undersköterska eller polis som ställer klockan och går till jobbet varje morgon och därmed bidrar till samhället ska få behålla mer av sin lön. Då behöver vi inte höja bidragen. Om man får behålla mer av sin lön från första början kan vi strunta i detta att ge med ena handen och ta med den andra, som vänstersidan annars återkommer till gång på gång.

Stärk individen i stället! Låt makten finnas där den hör hemma: hos den som skapat värdet – den som går till jobbet varje morgon! Detta är en tydlig skillnad i svensk politik, och den blir ännu tydligare i den här typen av debatter.

(Applåder)