Herr talman! Vi lever i en tid där Europas konkurrenskraft prövas från flera håll – av krig och geopolitiska spänningar, av klimatomställningens krav, av ett allt hårdare globalt handelsklimat och av tullkaoset i USA just nu.

Jag träffade en restaurangägare i söndags. Han var ute och gick med sin treåring i barnvagn. Vi har träffats förut några gånger i Malmö. Han sa att han inte hade trott att han med sina två restauranger skulle behöva bry sig om vilket humör en president i USA vaknar på.

När en tweet från Donald Trump kan förändra förutsättningarna för svenska företag över en natt förstår vi att Europas ekonomiska styrka måste komma inifrån. Vi måste ha ett näringsliv som står starkt på egna ben, en inre marknad som fungerar och regler som går att lita på.

Centerpartiet välkomnar att kommissionen har presenterat en konkurrenskraftskompass. Europa behöver en riktning. Vi behöver ett ramverk som förenar klimatambitioner med innovationskraft. Vi behöver ha fokus på små och medelstora företag, eftersom det är i de nya och små företagen jobben kommer.

Herr talman! Vi är positiva till att regelförenklingar äntligen lyfts högt upp på EU:s agenda och inte bara behandlas som en pliktfråga i konkurrenskraftsrådet av näringsministrarna. För många företag i Sverige är inte höga skatter och global konkurrens de största hindren. Det är faktiskt de konstiga reglerna.

Vi vet, ända sedan Sverige blev medlem i EU, att EU:s regelverk ofta är överdrivet detaljerat och svårnavigerat. Det har varit sorgligt att se hur goda ambitioner inom klimat- och miljöområdet skapat regler som i praktiken varit hinder för snarare än hjälp att skapa konkurrens på lika villkor. Byråkratin har ibland här visat sig från sin allra sämsta sida. Förenklingarna i konkurrenskraftskompassen är alltså helt nödvändiga, men de måste göras med rätt anslag – inte genom att riskera att vi backar från klimatkrav och inte genom att skapa osäkerhet för de företag som redan tagit ansvar.

Sverige måste värna alla de företag som har investerat för att ligga i framkant av den gröna omställningen. Det är företag som i dag har en konkurrensfördel just för att de följt EU:s klimatambitioner. Det gäller även alla andra företag som säljer kunskap om hur omställningen ska göras i praktiken. Vi får inte upprepa misstaget att gå från överreglering till otydlighet. Återigen: Företag, stora som små, behöver stabila, tydliga spelregler.

Vi är också bekymrade över hur statsstödsreglerna har utvecklats. När några länder kan pumpa in miljarder i sina företag riskerar vi att få en snedvriden konkurrens där små medlemsländer med sunda statsfinanser halkar efter. Det missgynnar Sverige. Det missgynnar våra företag, och det hotar den inre marknadens legitimitet.

Vi behöver fortsatt marknadsdrivna lösningar och inte subventionstävlingar. Samtidigt måste EU stå upp för öppen handel. Det är inte läge att vända sig inåt – tvärtom. I en tid när världsekonomin fragmenteras måste Europa fördjupa sina partnerskap, säkra kritiska råvaror och undanröja hinder för klimatvänliga produkter och tjänster.

Herr talman! Vi säger inte nej till konkurrenskraftskompassen. Vi delar tvärtom kommissionens mål, men vi anser att Sveriges riksdag bör tala med en starkare röst i några avgörande frågor. Klimatmålen måste ligga fast. Regelförenkling får inte blir ett annat ord för klimatskepsis. Konkurrenskraft måste byggas också för de små, de nya och de gröna företagen. Den inre marknaden får inte undermineras av ojämlika statsstödsregler. Företag i hela EU – inte bara i de största medlemsländerna – måste kunna vara en del av framtiden. Vi har alltså en motivreservation för att förbättra grunden, inte för att undergräva den.

Vi tror på ett Europa där företagen får förutsättningar att växa, där frihandel och klimatambition går hand i hand och där den som vågar tänka nytt inte fastnar i en administrativ återvändsgränd. Det är så vi skapar konkurrenskraft, och det är så vi bygger framtidstro.

Jag yrkar bifall till reservation 3.