Fru talman! Vi debatterar Lättnader i strandskyddet – ett första steg. Det här blir bra.

Kära vänner i Sveriges riksdag! Strandskyddet i den form det har i dag har varit hämmande. Det har varit en stor inskränkning i det privata, enskilda brukandet och ägandet.

Jag har en god vän hemma i det bördiga Östergötland. Han äger lite mark med en sjö på. Vid sjön fanns det en liten sommarstuga, och min gode vän ville bygga om sommarstugan till ett åretruntboende. Han ville dessutom flytta den tio meter längre ifrån sjön, då den låg väldigt nära. I fyra år fick han slåss mot olika myndigheter för att få lov att bygga sitt boende vid den sjö och på den mark som han äger. Anledningen till att han inte fick bygga ut sommarstugan var att det inkräktade på allmänhetens intresse. Han skulle alltså bygga sitt boende vid en sjö på mark som han äger.

Fru talman! Ett annat exempel är en granne, en barnfamilj, vars hus ligger ungefär 80 meter från en mindre bäck. De flyttade in, bildade familj – de fick barn – och behövde bygga ut sitt hus. De fick också kriga i flera års tid på grund av strandskydd.

Det här har ju inte fungerat. Det här innebär inskränkningar i det enskilda på ett sätt som vi aldrig kan acceptera. Från moderat sida är det en segerns dag när vi röstar igenom det här. Det är nämligen precis så det ska vara: Vi ska tro på den enskilde och på landsbygdens ägande och brukande. Vad som än sägs i den här debatten är det första steget i att underlätta strandskyddet kopplat till landsbygden. Det här är ett landsbygdsförslag.

Jag vet att vi har olika ideologier i den här kammaren. Alla gillar inte frihet, det mänskliga, enskilt ägande och så vidare. Individens frihet och äganderätten är grunden till en blomstrande demokrati, men då måste vi också tillåta detta. Vi måste låta människor fatta sina egna beslut, göra sina egna misstag och stå för det de har gjort. Det gör vi genom att ge dem mer frihet – genom att ta bort strandskyddet.

Vi i Tidösamarbetet levererar nu det som så många har pratat om under lång tid men som man inte har lyckats forma majoriteter i den här kammaren för att genomföra. Det levererar vi nu. Tidöpartierna levererar detta.

Ända sedan 1975 har vi pratat om att införa lättnader i strandskyddet, och det är det som görs nu. Då säger någon: ”Vi kommer att bebygga alldeles för mycket natur!” Nej, vi kommer inte att bebygga alldeles för mycket natur. Vi har kommuner i det här landet som har lika många sjöar som invånare. Jag har inte siffran i huvudet i dag, men det finns så många meter strandskyddad remsa i Sverige att alla strandskyddade remsor i Sverige inte skulle bebyggas även om alla invånare byggde strandnära.

Det här är en lagstiftning som har slagit mycket snett – en lagstiftning som vi nu förändrar så att vi ger landsbygden möjlighet att utvecklas och de gröna näringarna möjlighet att inte ta hänsyn till strandskydd så fort de vill bedriva någon form av utveckling.

Vad är då skillnaden jämfört med det förslag som röstades ned för tre år sedan? Den kanske största skillnaden, fru talman, är att 25-metersremsan närmast vattnet nu försvinner. Nu tar vi bort strandskyddet ända ned till vattnet, för så länge det strandskyddet finns är det en inskränkning. Det är den största skillnaden.

Det låter ofta i debatten här som att vi nu kommer att förstöra alla naturvärden, som att det kommer att bli katastrof och som att domedagen är nära. Alla hus kommer att rinna ned i vattendragen på grund av klimatförändringar, säger man. Nej, det kommer inte att bli så – och framför allt inte när det gäller havet, för det här förslaget handlar inte ens om havet.

I Lantbrukets affärstidning, ATL, skrevs det för några veckor sedan en krönika av en lantbrukare. Hon heter Elisabeth Hidén och är mjölkproducent i Västergötland. Jag tycker att hon sätter fingret på någonting oerhört viktigt, och jag tänker faktiskt läsa ett avsnitt ur krönikan, fru talman.

Den visar nämligen otroligt tydligt det problem vi faktiskt har på den svenska landsbygd som vi under så lång tid har försökt reglera ihjäl på olika sätt. Vi har försökt inskränka och dra ned på människors möjlighet att ha framåtanda – en tro på och ett driv för att komma framåt och utveckla landsbygden. Om det nu finns människor som vill bosätta sig på landsbygden och vill ha de attraktiva tomterna ska vi inte ha en hel massa lagstiftning som försvårar för dem.

Elisabeth avslutar sin krönika så här: ”Det får inte ändras men måste bevaras. Det får inte rivas men måste skötas. Det får inte byggas men landskapet ska hållas öppet. Med vilken hand? Och med vilka pengar? Det är lätt att prata om kulturarv, öppna landskap och ekologisk mångfald – men någon måste också jobba ihop det där arvet och skapa värdet. Någon måste ta risken, investera, sköta markerna, röja diket, hålla efter stengärdsgården. Vem i dagens generation ska bygga stenmurar för framtiden?”

Hon sätter fingret på precis de problem som landsbygden har i dag. De problemen vill vi i Tidösamarbetet förändra. Vi vill göra situationen bättre, och det här är ett första steg. I dag eller i morgon kommer vi att tillsammans trycka på knappen för ett första steg gällande strandskyddet, fru talman.

Sedan ser vi fram emot att tillsammans ta också nästa steg. Moderaterna vill nämligen mycket mer när det kommer till strandskyddet, för det behöver förändras i grunden. Men nu tar vi det första steget, som är kopplat till landsbygden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Storckenfeldt, Oskar Svärd och Viktor Wärnick (alla M) samt Staffan Eklöf (SD) och Elin Nilsson (L).