Herr ålderspresident! I dag debatterar vi vapenfrågor, och jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och därmed avslag till detta ärendes motionsyrkanden.

Att vapen är något som skapar debatt och väcker åsikter är en verklighet i vårt samhälle. Fortfarande ser vi ett omfattande våld utövas på våra gator i uppgörelser, ofta gängrelaterade, där olika typer av skjutvapen används för att skada och döda. Våldet drabbar många både direkt och indirekt, och vi kan alla vara på fel plats vid fel tidpunkt och riskera att bli skadade eller till och med dödade av ett vapen som avfyras i en konflikt.

Denna trend måste brytas. Tryggheten måste återskapas, och uppvisningen i våld, hänsynslöshet och total avsaknad av respekt för både människoliv och våra värderingar behöver fortsatt bemötas med kraftfulla åtgärder från vårt samhälle.

Alla har vi berörts och förfasats över det fruktansvärda dådet i Örebro, där elever som endast var på plats för att utbilda sig blev offer för ett fruktansvärt dåd där en ensam gärningsman med sina vapen orsakade död och skapade sorg och förtvivlan hos människor i Örebro men också skakade om alla i vårt land. Mina tankar går därför i denna debatt till alla som på något sätt drabbades av detta fruktansvärda dåd.

Herr ålderspresident! Trots dessa våldsdåd måste vi kunna hålla två tankar och inriktningar i vårt huvud samtidigt i en seriös diskussion. Vapen och vapens hantering är en viktig fråga som bör kunna diskuteras utan överord och utan att ta till drastiska åtgärder där de inte behövs. Vapen används i dag i vårt samhälle på ett ansvarsfullt sätt av jägare, sportskyttar och naturligtvis också av försvaret och polisen

I denna debatt behandlar vi vapenfrågor, och då kan det vara lätt, speciellt för vissa delar av dagens opposition, att ropa på hårdare regler för alla vapenägare för att möta ökningen av skjutvapenvåld. Men denna förenklade väg är både kontraproduktiv och felaktig.

Vi måste naturligtvis fortsatt ha ett fokus på att göra det svårare för gängkriminella att begå våldsdåd med illegala vapen – det råder det ingen tveksamhet om. Men om man i syfte att verka handlingskraftig riktar insatserna så att de främst slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket varit ett faktum när Socialdemokraterna varit i regeringsställning under tidigare mandatperioder, är detta ett förenklat och felaktigt sätt.

Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs insatser från rättsväsendets alla delar och även nödvändiga lagändringar för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Problemen utvecklar sig på ett oroväckande sätt, med en ökad användning av vapen från konfliktområden i vår omvärld. Men det sker också ombyggnation av till exempel startpistoler eller 3D-printade vapen. Vi måste ge polisen verktyg för att möta detta och också fortsätta att skärpa straffen för dessa olika vapenbrott, men det måste genomföras på ett sätt som inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar som faktiskt både hanterar sina vapen ansvarsfullt och har dem säkert förvarade i godkända vapenskåp.

Herr ålderspresident! Vi har i dag i Sverige ett stort antal registrerade vapenägare, troligtvis ungefär 620 000. Redan i dag följs de upp genom samhällets olika kontrollfunktioner, som innebär att den som äger ett vapen kontrolleras regelbundet, ofta dagligen.

Jag har sagt det tidigare i debatten, men det är ändå nödvändigt att upprepa, verkar det som: Det är inte legala vapen som huvudsakligen är i fokus för kriminella eller används vid de skjutningar och andra grova brott som vi ser i Sverige. Man använder i stället, som jag nämnde, vapen som kommer in i Sverige på illegal väg. Denna väg måste bekämpas med alla medel som finns, men det måste ske utan att det skapar problem för de vapenägare som sköter både vapen och hantering klanderfritt.

För några år sedan konstaterade man att det endast var ungefär ett vapen per år från jakt eller sportskytte som användes vid grov brottslighet – alltså en mycket liten, marginell del. Enligt Brå, Brottsförebyggande rådet, har vapenvåldet ökat med 200 procent på tio år, och man anger att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade och aldrig varit registrerade i Sverige.

Efter dådet i Örebro gjorde Brå, som nämnts av tidigare talare, en genomlysning av utvecklingen vad gäller legala vapen vid dödligt våld. Det är fortfarande väldigt få legala vapen som är involverade i det dödliga våldet. Under 2014–2021 var vapnet legalt i endast 19 av 307 fall. I merparten av dessa fall var offret en närstående, och ofta förekom en drog och/eller psykisk ohälsa hos förövaren. Det handlar alltså mer om att samhället genom riktade insatser bör säkerställa att inte fel personer har tillgång till och hanterar ett vapen – i stället för att försvåra för alla laglydiga och ansvarsfulla vapenägare.

Det är viktigt att säga att det i de flesta av dessa fall är vanliga jaktvapen som använts och inte AR-15 eller AR-10, som sagts tidigare i debatten.

För oss kristdemokrater är det därför självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. Att försvåra för laglydiga vapenägare är inte metoden för att få stopp på det ökade antal skjutningar som sker på gator och torg. Hårdare tag mot gängbrottsligheten kräver kraftfulla åtgärder, och ett viktigt steg är till exempel att dela upp vapenlagen så att den skiljer på legala och illegala vapenägare.

Som debatten har visat gjordes det under tidigare mandatperioder ett stort antal tillkännagivanden. Det var Tidöpartierna, Centern och i många fall också Vänsterpartiet som med en tydlig majoritet gällande vapenägare och hantering sade att man skulle göra på ett annat sätt. Det var en tydlig signal från riksdagen till den dåvarande regeringen om att det fanns förslag om att möta jägares och sportskyttars önskemål.

Den förra regeringen hade inte viljan och förmågan att genomföra detta. Men jag är glad över att det nya ledarskapet för Sverige nu har processer igång för att genomföra förenklingar för de vapenägare som sköter sig. Det är hög tid att föra den här processen i mål.

Herr ålderspresident! I Tidöavtalet nämns bland annat ett antal förändringar och en ny väg när det gäller vapenfrågor. Efter utredning är detta nu under beredning. Det ska ge möjlighet till en enklare vapenhantering för laglydiga jägare och sportskyttar.

Som en ytterligare åtgärd efter dådet i Örebro har nu Polismyndigheten och Socialstyrelsen fått i uppdrag att presentera förslag för att säkerställa att samhället på ett bättre sätt ska fånga upp när det finns signaler om att personer är olämplig att ha tillgång till vapen som de tidigare har fått licens för. Uppdraget ska delrapporteras under hösten i år och slutrapporteras nästa år. Jag ser det som en nödvändig åtgärd för att se till att vi i högre grad kan förebygga framtida dåd med legala skjutvapen.

Det är också viktigt att vi inte går längre än vad som är nödvändigt. Petter Löberg ser i sitt anförande problem och resonerar ur ett utländskt perspektiv som inte inbegriper de jägare och skyttar som sköter sig. Inte med ett ord nämner han hur de ska hantera sina vapen och att det inte är där som problemen ligger.

Tyvärr visar också Petter Löberg i replikskiftet en okunnighet om vapentyper, för det är ett faktum att det inte var en AR-10 eller en AR-15 som användes i Örebro. Det var ett vanligt halvautomatiskt vapen – en typ av vapen som har varit tillåten i över 40 år. Men Socialdemokraterna agerar som vanligt för att förbjuda och försvåra.

Herr ålderspresident! Den här debatten visar att det finns en skillnad. Det går att välja en annan inriktning vad gäller vapenägande för laglydiga och skötsamma vapenägare än den väg som den tidigare S-regeringen argumenterade för. De många tillkännagivandena under tidigare år visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå en annan väg. Vi har fått ett regeringsunderlag som nu genomför den vägen.

Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motionsyrkanden.

(Applåder)