Herr talman! Tack så mycket, David Josefsson – väldigt fina ord! Regeringen har presenterat en strategi med storslagna rubriker. Som jag nämnde talar man om levande, trygga och robusta städer – vackra ord, men tomma när de inte bärs upp av en politik som gör dessa ord verkliga för alla människor som bor i Sverige och inte bara för dem som är rika.

Man pratar om genomtänkt estetisk arkitektur. Jo, det är viktigt. Men låt oss vara mycket tydliga. En rättvis stadsutveckling är inte en estetisk fråga som handlar om ett dekorativt inslag i samhällsbygget. Det är en demokratisk skyldighet.

När man pratar om trygghet är det väldigt intressant för mig att veta hur Moderaterna tolkar vad trygghet innebär. Handlar det bara om det fysiska? Jag tänker: Hur kan det finnas trygghet när man har kollektiv bestraffning av barnfamiljer? Hur kan man kalla det trygghet när man har lagstiftningar som gör att barn vräks från sina hem? Hur kan man prata om trygghet när man gör fattigdom till det vanliga i Sverige? Flera hundratusen människor bor i fattigdom och kan i dag inte betala sina räkningar och sina hyror; de är oroliga för om de kommer att ha råd att bo kvar nästa månad. För mig är det inte trygghet.

Det är denna politik Tidöpartierna bedriver. Med dessa vackra ord bedriver man politik som går emot de vackra orden. Hur ska ni ha det? Ska ni göra som ni säger att ni ska göra, eller ska ni säga en sak och sedan göra något helt annat? Fattigdomen ökar. Pensionärerna har inte ens medicin. Då pratar vi om trygghet. Vad betyder trygghet för Moderaterna?