Fru talman! Visst behöver vi levande och trygga stadsmiljöer i hela Sverige. Men vi socialdemokrater menar att den strategi som nu har lagts fram inte lever upp till dessa ord.

Regeringen har tvärtom tagit bort det tidigare fokuset på hållbarhet och jämlikhet. Man har ersatt det med en politik där staten drar sig tillbaka och lägger över ansvaret på kommunerna. Resultatet blir att kommuner med stark ekonomi kan fortsätta att utvecklas medan kommuner med lite svagare ekonomi halkar efter. Klyftorna riskerar att växa, både mellan olika kommuner och mellan stadsdelar i samma stad. Regeringens nya strategi är motsatsen till att hålla ihop Sverige.

Fru talman! Klimatet tar inte hänsyn till kommungränser, länsgränser eller nationsgränser. Det påverkar oss alla, oavsett om vi bor i en storstad, en mindre tätort eller på landsbygden. Därför kan vi inte lämna ansvaret för klimatanpassning och hållbar stadsutveckling enbart till kommunerna eller regionerna. Staten måste ta sin del av ansvaret, inte minst för att skapa likvärdiga förutsättningar i hela landet.

Under vår tid i regering utvecklade vi stadsmiljöavtalen som ett konkret verktyg. Stadsmiljöavtalen innebar att kommuner och regioner kunde ansöka om statlig medfinansiering för hållbara transportlösningar, exempelvis kollektivtrafik, cykelinfrastruktur och klimatsmarta stadsprojekt.

Konsekvenserna av nedskärningarna märks redan. I min hemstad Örebro planerade kommunen och regionen för en ny snabbusslinje för att förbättra kollektivtrafiken. Man utgick ifrån att stadsmiljöavtal skulle täcka hälften av kostnaderna; så var avtalen tänkta att fungera. Men när regeringen nu har stoppat nya stadsmiljöavtal står projektet utan hälften av finansieringen. Enligt trafikplanerarna innebär det att Örebro endast kan genomföra en tredjedel av den utbyggnad som var planerad. Resten tvingas man lägga på is.

När staten drar sig undan och låter marknaden och enskilda kommuner ensamma bära ansvaret ökar klyftorna. Resultatet blir att viktiga investeringar i bostäder, parker, kollektivtrafik och mötesplatser inte blir av. Det är inte ansvarsfullt.

Forskning från bland annat KTH visar att statliga investeringar i bland annat kollektivtrafik har avgörande betydelse för att minska ojämlikhet i tillgång till arbete, utbildning och samhällsservice. När regeringen drar bort dessa resurser sviker man människorna i hela samhällen. Levande stadsmiljöer uppstår inte av sig själva. De kräver långsiktiga investeringar i bostäder, kollektivtrafik, grönområden och offentliga mötesplatser. Vi vet att sådana satsningar ger resultat.

Herr talman! Klimatförändringarna påverkar våra städer alltmer. Vi ser hur skyfall orsakar översvämningar, hur värmeböljor slår mot människor som bor i områden utan grönska och hur hårdgjorda ytor förvärrar problemen. För att bygga robusta städer krävs planering med klimatet i fokus.

Detta är inte bara en klimatfråga – det är en fråga om trygghet och livskvalitet. Klimatanpassning är en grundförutsättning för att människor ska kunna känna sig trygga i sin vardag, och det kräver en långsiktig stadsplanering. Att regeringen väljer att inte ha med ett tydligt klimatperspektiv i strategin är därför ett stort svek. Tidigare strategier har tydligt kopplat stadsutveckling till klimatmål. Nu saknas det nästan helt. Det är som om regeringen inte förstår vilken roll våra städer spelar i klimatomställningen.

Forskning från bland annat Boverket och Svenska Miljöinstitutet visar att städer som arbetar aktivt med gröna lösningar, från klimatsmart byggande till grön infrastruktur, både minskar utsläppen och blir mer attraktiva att bo i. Klimatarbetet i städer skapar också jobb, innovation och bättre hälsa. Varför tonar man ned det här?

Herr talman! Vi ser också hur klimatförändringarna slår olika hårt beroende på var och hur människor bor. Låginkomsttagare bor oftare i områden med sämre ventilation, mindre grönska och högre temperaturer under värmeböljor. Klimatanpassning är alltså inte bara en teknisk fråga utan även en rättvisefråga. Därför behöver klimatarbetet i städerna ha ett socialt perspektiv.

Forskning från bland annat Göteborgs universitet och SMHI visar att socialt utsatta områden ofta är mest sårbara när extremväder slår till. Samtidigt är det dessa områden som ofta får minst resurser av alla områden.

Med en regering som nedprioriterar klimatfrågan i bland annat stadspolitiken förlorar vi både tid, pengar och kanske – allvarligast – på sikt människoliv. Det behövs ett nationellt ledarskap som inte duckar utan visar vägen för kommuner och regioner.

Herr talman! En annan fråga som förvånande nog lyser med sin frånvaro i regeringens strategi är segregationen. Det går inte att tala om trygga och levande städer utan att också tala om hur vi bygger bort de klyftor som växer mellan olika stadsdelar och olika grupper i samhället.

Segregationen är ett av de största samhällsproblemen i våra städer i dag. Det handlar om var människor bor, vilken skola barnen går i, vilken service som finns i området och hur lätt det är att ta sig till jobb och utbildning. Allt detta påverkas av stadsplaneringen.

Vi vet att stadsplanering kan användas som ett verktyg för att minska segregation. Det kan handla om att bygga blandat med olika upplåtelseformer, koppla samman områden med kollektivtrafik och gångstråk och skapa gemensamma mötesplatser och servicepunkter där människor från olika delar av staden kan mötas.

Men ingenting av detta lyfts upp i regeringens strategi. Ordet segregation nämns inte ens. Forskning från Delegationen mot segregation visar att var du växer upp i Sverige har en avgörande betydelse för din framtid – för utbildning, arbetsmöjligheter, hälsa och trygghet. Segregationen ökar, och den måste mötas med aktiv politik, inte med tystnad.

Den fysiska stadsplaneringen är ett av de mest kraftfulla verktygen vi har för att vända utvecklingen. Att ignorera detta samband är inte bara passivt utan direkt skadligt. Det visar att regeringen inte har någon ambition att använda stadsplaneringen som ett verktyg för att minska klyftor. Jag anser att det är ett allvarligt misstag.

Socialdemokraterna vill i stället se en stadspolitik som bidrar till att öka sammanhållningen i samhället. Vi vet att otrygghet, utanförskap och bristande framtidstro kan bekämpas om vi investerar i bostadsområden, bygger bort barriärer och skapar jämlika livsvillkor oavsett postnummer. Det är så vi bygger ett samhälle som håller ihop på riktigt.

Vi vet också att segregation inte är ett naturtillstånd – det är ett resultat av de val vi har gjort, av passivitet och av bristande resurser i vissa delar av landet och vissa områden. När vi låter vissa stadsdelar förfalla samtidigt som andra rustas upp och när skolor stängs ned i utsatta områden men byggs någon annanstans cementerar vi ojämlikheten.

Det går att göra annorlunda. Forskningen visar att blandade bostadsområden, god tillgång till kollektivtrafik, gröna offentliga rum och närhet till skolor och arbetsplatser ökar chanserna till jämlikhet. Det handlar inte om att lösa allt med betong och asfalt. Det handlar om att förstå att hur vi bygger våra städer påverkar hur vi håller ihop hela samhället.

Därför är det allvarligt att regeringen inte lyfter upp dessa frågor i strategin. Det är inte bara en missad möjlighet utan också ett uttryck för en politik som inte ser segregationen som ett gemensamt ansvar.

Vi socialdemokrater menar att det är ett gemensamt ansvar. Vi ser behovet av långsiktiga satsningar, inte bara på trygghetspaket utan på att skapa jämlika och levande miljöer där människor från olika bakgrunder möts i vardagen.

Herr talman! Regeringens strategi är varken tydlig, ansvarsfull eller ambitiös. Den brister i stöd till kommunerna, den ignorerar klimatutmaningarna och den förnekar segregationen. Sverige behöver en stadspolitik som håller ihop landet, inte en som ökar skillnaderna.

Vi står såklart bakom alla våra reservationer. Jag yrkar dock bifall endast till reservationerna 1 och 3.

Herr talman! Jag är medveten om att jag har överskridit min anmälda talartid. Det här är nämligen den sista debatt jag har i CU inför sommaruppehållet, och det är kanske just det som är problemet. Det är för tyst från regeringen. Det saknas idéer. Det saknas initiativ. Det saknas ansvarstagande för de verkliga problem vi står inför: bostadsbristen, segregationen, klimatet och klyftorna mellan kommunerna. Problemen växer när förslagen uteblir.

Herr talman! Sverige förtjänar bättre. Våra kommuner förtjänar stöd. Våra barn förtjänar en jämlik framtid. Våra städer förtjänar att utvecklas hållbart och för alla i hela landet.

(Applåder)