Fru talman! Återigen tackar jag statsrådet för svaret.

Det här är som sagt ett brett ämne. Jag är medveten om det.

Jag håller verkligen med om att apoteken är en del av hälso- och sjukvårdssystemet. Tyvärr märks inte det i alla strategier. Vad gäller målet om en god och nära vård är apotekens roll inte helt tydliggjord. Jag håller också verkligen med om att det är viktigt att man ser dem på det sättet, så att fokus inte läggs på att sälja produkter som inte riktigt finns inom ramen för hälso- och sjukvården.

Man ska ha ersättning för sin kompetens. Det är det som farmaceutiska tjänster handlar om, det vill säga att man ska få ersättning för den rådgivning ges så att man inte blir beroende av att sälja smink eller tuggummi.

Även jag tycker att 1177 har en jätteviktig roll, och det kan med fördel ingå i en nationell strategi eller i riktlinjer för egenvården. Det är en del av samma system, som jag ser det.

Jag vill ta upp fler exempel på hur apotekens verksamhet skulle kunna utvecklas. En sådan sak är provtagning på apotek. Detta skulle också kunna ytterligare förbättra möjligheten för farmaceuter att avgöra om fortsatt kontakt med annan vård är nödvändig. Exempelvis skulle man kunna ta blodprover och halsprover. Det har under lång tid funnits blodtrycksmätning på apotek, men teknikutvecklingen skulle möjliggöra även andra typer av prover, efter nödvändig kompetenshöjning och översyn av regelverket.

Ett annat förslag är extra expedition, det vill säga att en farmaceut kan expediera ett uttag på ett recept som har gått ut eller är slutexpedierat. Det skulle ge utökade möjligheter till utbyte till likvärdiga läkemedel.

Det finns ett uppdrag hos Läkemedelsverket avseende detta, och slutrapport ska komma 2026. En delrapport är redan på gång, men det är lite oklart om den kommer att innehålla förslag som tar till vara farmaceuternas hela kompetens eller om det enbart fokuserar på situationer med konstaterad läkemedelsbrist. Detta är också någonting att titta på.

Ett annat ämne som ofta är uppe i debatten är möjligheten till farmaceut på distans. Ibland uppstår problem med att bemanna apoteken, särskilt i glesbygd. Därför skulle man kunna se över även detta inom ramen för ett arbete med en strategi eller med riktlinjer för att stärka egenvården och apotekens roll.

En annan möjlig utveckling av verksamheten på apoteken är möjligheten till vaccination utförd av farmaceuter på apotek. Jag förstår att många av förslagen inte är möjliga att genomföra om man inte ser över regelverk, kompetensutvecklar och så vidare. Men det här är någonting som sker i flera europeiska länder. Bland annat kan man i Norge, Danmark och Finland vaccinera mot influensa, covid och annat på apoteken. Detta ökar såklart tillgängligheten över hela landet.

Flera av de aktörer som är engagerade inom det område som vi diskuterar i dag – stärkt egenvård och ett utökat ansvar för apoteken – pekar bland annat på möjligheten till stora besparingar. Det är självfallet av intresse. Jag ville nämna det, men det största intresset är kanske inte besparingarna, utan det är tillgängligheten för patienterna och jämlikheten över landet och att säkerställa att alla får bästa möjliga chans att ta eget ansvar för den egna hälsan.

Vad gäller besparingar nämns dock ibland en summa på upp till 1 miljard. Jag är nyfiken på vad statsrådet tänker om ett sådant antagande. Det skulle bland annat åstadkommas genom färre onödiga läkarbesök och ökad användning av receptfria läkemedel. Den ökade egenvården skulle också minska trycket på primärvården genom att man undviker besök som syftar till att få medicin utskriven mot enklare åkommor.

Finns det något område av dem som vi nu har diskuterat som är mer intressant än de övriga? Har statsrådet någon tanke om det?