Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret och möjligheten att ha det här samtalet! Denna fråga engagerar mig mycket. Det är därför jag har ställt interpellationen, även om jag nu har lämnat socialutskottet och gått till justitieutskottet. Kanske är det hemifrån jag har fått intresset, eftersom båda mina föräldrar är farmaceuter.

Apoteken har en väldigt viktig roll i arbetet med att främja hälsan och avlasta vården. Jag tänker att detta generellt inte är en fråga om partipolitiska meningsskiljaktigheter, eftersom jag är övertygad om att vi alla har stort intresse av att folkhälsan förbättras, att människor ska ha tillgång till vård och mediciner som de behöver och att det här ska organiseras så tillgängligt och kostnadseffektivt som möjligt.

Jag tror att många människor i Sverige vill ta mer ansvar för sin egen hälsa men att många behöver mer kunskap. Det finns beräkningar som visar att ökad egenvård kan innebära stora besparingar.

En nationell strategi för egenvård och farmaceutiska tjänster skulle kunna förbättra möjligheterna att ta vara på människors eget engagemang. Den skulle kunna inkludera apoteken tydligare i omställningen till god och nära vård. Lagen som statsrådet nämner i sitt svar omfattar endast egenvård inom ramen för hälso- och sjukvårdssystemet och handlar inte riktigt om att utveckla nationella riktlinjer eller strategier för egenvårdsrådgivning och farmaceutiska tjänster.

Jag skulle vilja inleda med att diskutera frågan om utvidgning av dagens egenvårdsrådgivning på apotek. I dag fokuserar rådgivningen på att avgöra när konsultation hos annan profession behövs, det vill säga om man måste uppsöka läkare, och att ge stöd till patienten att själv fatta beslut om sin vård, till exempel med receptfria läkemedel. Det kan också handla om andra insatser som motion, bättre sömn och kost. Men det här skulle kunna utökas på flera sätt.

Bland annat kan vi ta upp frågan om ett så kallat farmaceutsortiment. Vissa läkemedel som i dag är receptbelagda skulle kunna säljas direkt på apotek efter rådgivning av farmaceut. Det gäller läkemedel som inte kan vara helt receptfria eftersom det finns risk för felanvändning eller dålig interaktion med andra läkemedel men som skulle kunna säljas direkt, efter rådgivning. Ett exempel är Respinal, alltså naloxon i form av nässprej, som kan häva opioidöverdoser. Den säljs nu direkt på apotek. Det här uppfattades av delar av branschen och kanske också Läkemedelsverket som något slags pilotprojekt för ett farmaceutsortiment. Regelverket skulle behöva följa efter för att ge god tillgänglighet till naloxon och eventuellt även andra läkemedel.

Ett annat inslag som skulle kunna ingå i en nationell strategi eller riktlinje är farmaceutförskrivning, som i vissa länder kallas pharmacy first. Det är att gå lite längre än det jag pratade om tidigare. Här ställer farmaceuten nämligen också diagnos. Det kan handla om enklare åkommor som till exempel eksem, allergi och urinvägsinfektion. Om vi inför en utökad möjlighet till provtagning kan det även införas i Sverige.

Apotekens stöd till patienter att klara egenvård med receptbelagda läkemedel kan också utökas. Vi var inne på tidigare att TLV, Tandvårds och läkemedelsförmånsverket, i december förra året rapporterade från uppdraget som gällde så kallade farmaceutiska tjänster, specifikt två av dem. Här fanns färdiga förslag för införande.

Statsrådet nämnde att apoteken redan har en viss sådan roll. Men som jag uppfattade det var lite av poängen med rapporten från TLV också frågan om hur det här ska ersättas. När vi har ett system där tiden på apoteken är pengar måste de få ersättning för viss form av rådgivning.

Jag skulle vilja veta lite mer om vilka planer som finns. Jag förstår att saker bereds i Regeringskansliet, men finns det planer på att ta fram en nationell strategi eller något annat lämpligt regelverk som tar upp flera av de aspekter som jag nu har nämnt?