Fru ålderspresident! Jag har redan sagt att det är bra att regeringen gör många av dessa saker. Många saker är ganska basala hälsofaktorer som man ägnar sig åt när vi har de delmål som vi har när det kommer till jämställdhetsarbetet.

Men vi är i en exceptionell situation. Det är den jag syftar på, och jag tror att statsrådet har hört mig tala om den här. Det är dessa kvinnor som vi behöver sätta fokus på för att flytta fram positionerna. Det handlar om att vi lämnar väldigt många kvinnor bakom oss.

Vi ska inte lämna dem efter oss bara för att det har varit en ekonomisk kris eller en pandemi. Vi måste finnas där för de kvinnor som behöver oss som allra mest. Men just nu lämnar regeringen dem efter sig.

Det är tusenlappar som saknas varje månad. Det handlar om undersköterskor och butiksanställda. Det är de som får landet att gå runt 24:7. Det är de människorna, de ensamstående kvinnorna, som regeringen lämnar bakom sig på grund av alla möjliga anledningar som har angetts.

Jag vill gärna ha svar på varför man inte höjer barnbidraget och varför man inte behåller extratillägget, som skulle göra att människor kanske fick ihop månaden under fler månader om året. Det har ett så stort avgörande.

Fru ålderspresident! Det är jättebra åtgärder. Men här och nu behöver man se över det. Det gäller förslagen i den förra budgeten, i höstbudgeten. I ändringsbudgeten väljer man nu att ta bort extratillägget i bostadsbidraget. Varför ska de som redan inte har få ännu mindre marginaler?