Fru ålderspresident! Sverige har tagit täten i arbetet med att fasa ut PFAS i EU. Jag vill återigen påpeka att ett nationellt PFAS-förbud inte får samma kraft och är oerhört svårt att kontrollera. Det är därför man behöver överväga var man lägger tyngdvikten.

Vi vet att de 10 000 som exempelvis Sverige tillsammans med fyra andra länder har identifierat och driver på för att EU ska förbjuda faktiskt med ett EU-förbud mot den här typen av kemikalier kommer att ha mycket svårare att sprida sig i hela unionen. Det är den inre marknaden som vi behöver värna här.

Det handlar inte om ekonomiska kostnader; vi vet nämligen att det med PFAS-spridning också följer stora kostnader. Men det är inte det som det handlar om. Det handlar om vår kapacitet att kontrollera de mängder varor och produkter som florerar i hela EU där vi handlar med varandra och köper och säljer.

Ett nationellt PFAS-förbud får inte samma genomslagskraft och har inte samma förmåga att kontrollera som ett EU-förbud har. Vi behöver ta i beaktande att man om man vill ha exempelvis ett nationellt förbud också måste se till att anslå de medlen till tullen och annat för att det ska bli pålitligt. Det är en fråga som det blir intressant att följa.

Ett brett EU-förbud däremot är ett oerhört viktigt steg. Och nästa steg är just att kommissionen lägger fram sitt förslag. Jag diskuterade det med kommissionen senast förra torsdagen. Vi kommer att driva på. Sverige ligger verkligen i täten i det här arbetet.

Vi kommer att behöva arbeta på många olika sätt. Vi följer Frankrike och den omfattande metoden för att begränsa PFAS nationellt. Men just lagförbudet ger inte nödvändigtvis verkan. Det måste man ta i beaktande när man bedömer var vårt fokus ska ligga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.