Fru ålderspresident! Det blir problematiskt när man hör påståenden från ledamoten Guteland om att regeringen skulle invänta EU-förbud. Ledamoten, som är tidigare EU-parlamentariker, är väl medveten om att EU inte är något slags parallell verklighet i Bryssel där det sitter en mängd främlingar och tar fram nya politiska förslag. Det är något som kräver ett engagemang från Sveriges regering, och Sveriges regering står längst fram i arbetet med att begränsa kemikalierna.

Tyvärr har jag färre och färre kollegor som bistår i arbetet med att trycka på. Flera länder har tagit en mindre framåtlutad position i PFAS-frågorna. Det gör inte jag, och det gör inte min danska kollega. Vi står i princip ensamma i att stånga oss blodiga för den typen av förbud. Bilden av att vi lutar oss tillbaka och inväntar ett EU-förbud motsätter jag mig eftersom den inte stämmer.

Det finns många exempel på vad regeringen gör, men ett exempel är att vi tillsammans med Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland har lagt fram ett förslag om hur vi kan begränsa all användning av drygt 10 000 olika PFAS-ämnen inom EU. Det är ett arbete som har mobiliserats genom våra respektive myndigheter och där Kemikalieinspektionen har drivit på för arbetet. Begränsningsförslaget för PFAS hanteras för närvarande av Echa, Europeiska kemikaliemyndigheten.

Det finns även ett arbete där regeringen och myndigheterna arbetar på liknande sätt som Frankrike väljer att göra i: med ett helhetsgrepp för att kunna hantera den nationella problematiken. Vi arbetar bland annat med att tillsammans med många olika myndigheter – Naturvårdsverket, MSB, länsstyrelserna och många fler – identifiera vilka områden som är PFAS-förorenade, för att kunna lägga undan särskilda saneringsanslag för dem.

Under exempelvis 2024 avsattes över 100 miljoner kronor särskilt för en bredd av insatser kopplade till PFAS-föroreningar. Det handlar om inventeringar, provtagningar och olika kunskapshöjande insatser men också om forskning och utbildning. Det handlar även om olika vägledningsinsatser och pilotprojekt för att testa nya metoder för att åtgärda PFAS-föroreningar. Just när det gäller PFAS är det väldigt svårt att rena såväl vatten som kroppar och natur från de här ämnena, som är evighetskemikalier.

Utöver det har det funnits en särskild finansiering av ett arbete för att identifiera potentiella PFAS-objekt. I början av 2024 uppgick antalet potentiella PFAS-projekt till knappt 1 000 objekt. Men efter att man under 2024 påbörjade denna process, som regeringen har initierat, med provtagning och inventering har man i början av april 2025, alltså ungefär nu, identifierat cirka 21 200 potentiella objekt. Det är den fasen som det nationella arbetet är i. Vi har identifierat cirka 21 200 objekt, potentiellt PFAS-förorenade områden, till skillnad från tidigare då man trodde att det var 1 000.

Vi har börjat samla in kunskapsunderlaget för att kunna påbörja processerna med sanering och i alla fall kontroll av och medvetenhet kring PFAS-föreningar. Vi lutar oss absolut inte tillbaka på något sätt och inväntar EU-förbud, utan vi arbetar mycket engagerat på nationell nivå. Där hoppas jag att ledamoten i varje fall kan känna någon trygghet.