Protokoll 2024/25:113 Måndagen den 12 maj

interpellationsdebatt / Svar på interpellation 2024/25:618 om Sveriges klimatmål
Anf. 19 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Fru ålderspresident! Ja, det vore väldigt bra om vi kunde diskutera innehållet i klimatpolitiken och diskutera hur politiken ska utvecklas och ta sig framåt. Men än en gång hör vi hur ledamoten Guteland föredrar att påpeka att jag vill att oppositionen ska redogöra för sin politik och påstå att jag därför inte har någon egen politik.

Faktum är att den här regeringen är ganska tydlig klimatpolitiskt. Vi ser det som helt avgörande för klimatomställningen i Sverige, där vi ska fasa ut fossila bränslen, att det finns någonting att ersätta de fossila bränslena med.

Man kan ansluta sig till Miljöpartiet och det Amanda Lind säger med jämna mellanrum. Sedan tar hon möjligen avstånd från det, men det är det här med nedväxt och att ersättningen för att lyckas nå klimatmål är att svenska industrier och företag ska lägga ned. Men såvida man inte tror på det behöver man ersätta de fossila bränslena med någonting.

Fru ålderspresident! Beroende på vem jag står här i kammaren och debatterar mot hör jag antingen förnybar energi eller fossilfri energi. Det är lite beroende på vilken socialdemokrat som står i talarstolen eftersom det är så otroligt svårt för dem att förhålla sig till frågan om kärnkraft i Sverige. Det är inte minst en sådan sak som skapar instabilitet i vårt klimatpolitiska arbete – att det största partiet i Sveriges riksdag inte vet vad det tycker.

Ytterligare en sådan fråga, fru ålderspresident, är den ledamoten själv lyfte fram nu. Reduktionsplikten var det första hon nämnde som ett konkret klimatpolitiskt verktyg för att nå målen. Men när Socialdemokraterna under ett halvår styrde ensamma i Sverige ville man inte fortsätta på Miljöpartiets klimatpolitik och höja reduktionsplikten, utan då pausade man den. Det var alltså år 2022. Så fort man fick möjligheten från Socialdemokraternas sida pausade man sitt främsta klimatpolitiska verktyg. Och nu när man sitter i opposition slår man sig för bröstet och menar att man ska höja reduktionsplikten.

Fru ålderspresident! Jag menar att det inte blir särskilt trovärdigt när den som inte klarade av att axla det tunga ansvaret när man satt vid makten plötsligt påstår att man kommer att höja reduktionsplikten och med kraft driva igenom en progressiv bränslepolitik. Jag tycker att det blir ganska svårt att förlita sig på det.

Vi hörde också nyligen att Miljöpartiet och Amanda Lind gick ut med nya krav på kraftigt höjd reduktionsplikt och att bränslepriserna ska öka. Är det politik som Socialdemokraterna delar, eller har man en egen linje? Det fick vi inga svar på i fredags, och jag utgår från att vi inte får några ytterligare svar på det.

Skälet till att jag ställer de här frågorna ganska ofta, fru ålderspresident, är helt enkelt att jag inte får svar på hur man förhåller sig till sin koalitions bränslepolitik. Vi hör ju hur Miljöpartiets språkrör säger sig vara övertygad om att Socialdemokraterna står bakom detta, och då innebär det kraftigt höjda bränslepriser.

Må så vara att detta är hur Socialdemokraterna vill lyckas med klimatomställningen, men så är det inte för den liberala, borgerliga regeringen. Vi väljer att fortsätta stå i framkant globalt, inte minst genom att ha de största klimat- och miljöbudgetarna bortsett från 2022. Det året var det enda året som Sverige hade en klimat- och miljöbudget som var större än Tidöregeringens budgetar, och som kammaren borde vara väl medveten om, fru ålderspresident, var det alltså M-SD-KD-budgeten som styrde Sverige 2022.

Det är helt enkelt falskt att påstå att vi sänker budgetarna kraftigt i jämförelse med den tidigare regeringens. Den enda budget för klimat och miljö, utgiftsområde 20, som någonsin varit större än våra Tidöbudgetar är den M-SD-KD-budget som Socialdemokraterna fick styra med eftersom man inte fick igenom sin egen budget här i kammaren.