Fru talman! Att ha en arbetsmiljöstrategi är bra. Socialdemokraterna tog fram de tidigare två. Jag är väldigt positiv till att regeringen nu också förstår att det är viktigt att ha en riktning även för den här politiken och att ha en strategi.

Men om inte strategierna följs av handling blir de ganska meningslösa. Ministrarna på Arbetsmarknadsdepartementet har sedan Liberalerna steg in där sagt att man följer strategin, men det har inte resulterat i några reformer eller förslag från regeringen trots att arbetsmiljöproblemen på svensk arbetsmarknad inte minskat. Precis som ministern och jag vet slås det snarare rekord i sjukskrivningar, och folk dör faktiskt i förtid på grund av stress.

Jag menar att det är hög tid att regeringen tar arbetsmiljöproblemen på allvar. Man säger att man tar dem på allvar, men det kräver också att man agerar. Vi socialdemokrater har lagt fram flera konkreta krav för att förbättra arbetsmiljön och motverka den ökande stressen på våra arbetsplatser.

Jag frågade i mitt första inlägg: När tänker regeringen lägga fram förslag om utökade sanktionsavgifter? Det är ju ett av våra förslag.

För det första: Vi måste ge Arbetsmiljöverket möjlighet att utdöma sanktionsavgifter när arbetsgivare brister i fråga om det systematiska arbetsmiljöarbetet och den psykosociala arbetsmiljön. Regler ska följas. Annars måste det få konsekvenser.

För det andra: Ministern säger att hon själv har arbetat som chef. Hon har då, förstår jag, stora kunskaper och stor förståelse för det ansvar som en chef faktiskt har för arbetsmiljön. Men alla chefer är inte som ministern som chef. Vi behöver se till att ställa krav så att arbetsgivare ser till att chefer och andra ansvariga för arbetsmiljön faktiskt har den kompetens och den utbildning som krävs för att kunna förebygga ohälsa. Det kan vi inte lämna åt slumpen.

För det tredje: Företagshälsovården behöver stärkas. Ministern nämner rehabilitering. Det är oftast företagshälsovård som kommer in i det första skedet. Vi socialdemokrater menar att företagshälsovården också måste bli en mycket mer självklar del i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivare måste åläggas att använda företagshälsovården i ett tidigt skede. Men för att det ska kunna bli verklighet måste vi säkra kompetensförsörjningen inom företagshälsovården.

I den nu gällande arbetsmiljöstrategin pekas företagshälsovården ut som en central aktör på flera områden, bland annat för att stötta arbetsgivare som inte har den kunskap som behövs för att kunna förebygga ohälsa på olika områden och på olika sätt. Men för att den ska kunna utvecklas och spela en starkare roll i arbetsmiljöarbetet behöver regeringen lösa detta med finansiering och huvudman för specialistläkarutbildningen i fråga om arbetsmedicin.

Under förra året hade jag en debatt med ministerns företrädare, som lovade en lösning inom en snar framtid. Hon sa att arbetet pågick för fullt. Jag förstår att det kan ha stannat av när man har bytt person på ministerposten, men ännu har regeringen inte levererat. Hittills har man inte lyckats med det här.

Jag undrar när regeringen tänker göra det som alla – från läkarföreningen och branschen till myndigheter och arbetsmarknadens parter – är överens om behövs: utse en ansvarig myndighet och huvudman för företagsläkarutbildningen och säkra finansieringen. Det här måste göras innan alla företagsläkare har gått i pension.