Fru talman! Stress och psykisk ohälsa är i dag två av våra största arbetsmiljöproblem. Långvarig stress leder inte bara till utmattning, ångest och depression utan också till fysiska sjukdomar som hjärtproblem och diabetes. Enligt Arbetsmiljöverket dör uppemot 800 personer i förtid varje år till följd av arbetsrelaterad stress.

Vi ser den här utvecklingen i yrke efter yrke. Det är undersköterskor och sjuksköterskor som går på knäna för att bemanningen inte räcker till. Det är socialsekreterare med orimliga högar av ärenden. Det är busschaufförer med scheman som knappt tillåter pauser. Detta är bara några exempel. Den gemensamma nämnaren är en ohållbar arbetsbelastning och stress, ofta med ohälsa som följd.

Fru talman! Det här är inte bara en fråga om individuellt lidande, utan det är ett samhällsproblem. Det kostar enorma summor i sjukskrivningar, vård och produktionsbortfall. Men framför allt handlar den här frågan om människors rätt till ett hållbart arbetsliv. Ingen ska behöva bli sjuk eller dö i förtid på grund av sitt jobb, stress och ohållbar arbetsbelastning.

Fru talman! Statsrådet konstaterar i sitt svar att arbetsgivarna har ansvar för en god och säker arbetsmiljö, att Arbetsmiljöverket kontrollerar arbetsplatserna, att en arbetsmiljöstrategi finns och att man nu håller på att utreda en ny. Allt det konstateras. Men jag upplever inte att jag får några direkta svar på mina frågor.

I min interpellation frågade jag statsrådet vilka åtgärder hon tänker vidta för att minska stressen på svenska arbetsplatser. Vad tänker hon göra för att se till att arbetsgivarna följer arbetsmiljöreglerna och tar sitt fulla ansvar? Jag frågade också om hon på något sätt vill ändra i arbetsmiljöregelverket för att komma åt stressen på jobbet.

Jag upplever att statsrådet inte svarar på något av detta. Jag undrar lite hur jag ska tolka den tystnaden. Är det så att man visst kommer att vidta åtgärder, men att man har glömt att svara? Betyder det ja, nej eller kanske? Jag hoppas att ministern åtminstone i sitt nästa inlägg kan tänka sig att resonera lite kring frågorna, eller ännu hellre faktiskt svara på vad regeringen har för ambitioner.

Fru talman! Arbetsgivarna har ett tydligt ansvar. Det är vi alla överens om. Det är vad lagen stipulerar. Men det behövs också ett politiskt ledarskap.

Vi socialdemokrater tillsatte en utredning om hur vi bättre kan komma åt brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, det som orsakar stressen. Utredningen är klar. Den har funnits på ministerns bord, eller kanske på ministerns företrädares bord, sedan augusti 2022.

Utredningen föreslår att man ska ge Arbetsmiljöverket möjlighet att utdöma sanktionsavgifter kopplat till både organisatorisk och social arbetsmiljö men också om företag och arbetsgivare brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det har man inte agerat på. Man har skjutit upp och har vägrat att ta ställning till förslagen. Man har även hänvisat till en utvärdering av sanktionssystemet. Den är också klar. Den visar att sanktionsavgifter fungerar. De ökar regelefterlevnad, och de borde kunna användas även för andra föreskrifter.

Utöver de frågor som jag upplever att jag inte fick svar på tidigare undrar jag: När tänker regeringen se till att fler sanktioner kommer på plats så att risker i kvinnodominerade yrken tas på minst lika stort allvar som risker i de mansdominerade?