STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar Mats Persson för hans anförande och hans svar.
Vi är helt överens om att vi behöver bli mycket bättre på matchning och på att öka människors kompetens, så att de kan ta de jobb som finns. Men utbildningssatsningarna är otillräckliga. Den dåliga framförhållning och ryckighet som regeringen har i fråga om vuxenutbildningsplatser gör att utbildningsplatserna inte blir av. Först drar man ned, sedan lägger man till lite grann. Så drar man ned igen, och så lägger man åter till lite.
Ministern återkommer till att man satsar på utbildning. Men det stämmer ju inte. Siffrorna talar emot ministern. Regeringen har trots tal om satsningar ännu inte kommit upp i den socialdemokratiska regeringens nivå. När man lyssnar på ministerns tal kan man missledas och tro att regeringen kanske har växlat om och flyttat pengar från vissa åtgärder till andra, kanske från krympande arbetsmarknadsinsatser till utbildningsplatser. Men det är inte fallet; man krymper både arbetsmarknadsinsatser och utbildningsplatser.
Enligt budgettabellerna planerar man för mer nedskärningar. Färre deltar i utbildning, och färre får stöd från Arbetsförmedlingen, trots en hög arbetslöshet. Nu stänger man också Statens servicecenter på flera håll runt om i landet, bland annat i Tranås i Jönköpings län. Där har personer med behov av ett personligt möte kunnat få stöd. De lämnas nu utan stöd och riskerar att hamna ännu längre ifrån arbetsmarknaden.
Mats Persson talar om arbetslinjen. Vi ser nu resultatet av den arbetslinjen. Det var förmodligen inte det som ministern ville. Resultatet av den arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik som man för är ökad arbetslöshet, halverat stöd till arbetslösa, skattesänkningar till de rikaste i stället för ökad köpkraft hos barnfamiljerna samt uteblivna utbildningsplatser och praktikplatser.
Precis som ministern säger kämpar industrin med en väldigt stor osäkerhet. Den utbredda oron för handelshinder, tullar och en svag global ekonomi gör att företag avvaktar. Man skjuter på investeringar. Man skjuter på nyanställningar trots att man har ett behov. Då behövs ett tydligt ledarskap från regeringen, ett ledarskap som inger framtidstro och ger företag stöd att ställa om och hitta nya marknader för att säkra sin konkurrenskraft.
Jag undrar vilken regeringens plan är för att möta den osäkerhet som nu bromsar investeringar och nyrekryteringar i industrin. Hur ska regeringen skapa förutsättningar för nya affärer, stärkt konkurrenskraft och hållbar utveckling i svensk industri? Och kanske viktigast av allt: När kommer den planen?