Fru talman! Sverige befinner sig i en allvarlig lågkonjunktur. En halv miljon människor i Sverige står utan arbete, och arbetslösheten närmar sig 9 procent. Bland unga är läget ännu värre. Nästan var fjärde ung person står utan jobb. Det märks tydligt även i mitt hemlän, Jönköpings län, där arbetslösheten ökar, företag varslar och människor oroar sig för framtiden.

Särskilt drabbad är byggsektorn och tillverkningsindustrin. Det är två branscher som utgör ryggraden i länets arbetsmarknad. Trähusindustrin har tvingats dra ned rejält, och varsel och nedläggningar har avlöst varandra. Flera kommuner i länet har en stigande arbetslöshet, precis som det ser ut runt om i landet.

Alla är vi rörande överens om att det, precis som ministern sa, behövs politik för att få fler in i utbildning, en kraftfull arbetsmarknadspolitik och reformer för ökad tillväxt. Men det är inte det som regeringen levererar. Det ministern presenterar i sitt svar är ärligt talat otillräckligt. Åtgärderna möter inte de utmaningar som svensk arbetsmarknad står inför.

Regeringen säger sig satsa på utbildning, men faktum är att regeringen inte lägger mer resurser på utbildning än vad vi socialdemokrater gjorde i regering. För tre år sedan var budgeten större, men då hette arbetsmarknadsministern inte Mats Persson eller Johan Pehrson. Mats Persson säger att det är viktigt att folk gör sig anställbara, men stödet till arbetslösa har halverats med högerpartiernas budgetpolitik.

Regeringen satsar alltså hälften så mycket som vi socialdemokrater gjorde på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Det innebär givetvis att färre arbetslösa får tillgång till viktiga stödinsatser, till exempel utbildning, praktik och matchning.

Arbetsmarknadsministern försökte i sitt svar låta handlingskraftig, men han är i själva verket ganska passiv. Det ges ett minimalt tillskott till Arbetsförmedlingen, men det är en myndighet som redan går på knäna efter år av nedskärningar. Lägg till detta en osäker omvärld, där företag avvaktar med att investera och nyanställa. Då behöver regeringen leverera långsiktighet, stabilitet och näringspolitik som ger framtidstro. Men i stället har man valt att bromsa industrisatsningar och skära bort viktiga framtidsinvesteringar. Det skadar konkurrenskraften, och det riskerar att fördjupa problemen på arbetsmarknaden.

Regeringen säger sig vilja värna arbetslinjen, men det kräver också verkliga satsningar på utbildning, omställning, aktiva insatser för arbetslösa och en stärkt framtidstro för företagen så att de vågar investera och anställa. Men det ser vi väldigt lite av i regeringens politik.

Mats Persson presenterar en rad punkter i sitt interpellationssvar, men när man skrapar lite på ytan på insatserna visar de sig vara otillräckliga, tillfälliga och i vissa fall helt verkningslösa för att komma åt och minska den höga arbetslösheten runt om i landet. Ambitionen lyser med sin frånvaro, och talet om arbetslinjen ekar ganska tomt.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han tycker att hans svar om rotavdrag och bristfälliga satsningar på utbildning och arbetsmarknadspolitiken verkligen är tillräckligt för att möta den växande arbetslösheten i Jönköpings län och i resten av landet.