Herr talman! Jag vänder mig till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.

Den regering vi har nu pratar gång på gång om arbetslinjen, som innebär att människor ska vara beredda att flytta dit där jobben finns. Jag undrar hur till exempel en undersköterska eller byggnadsarbetare ska kunna ta jobb i en stad där hyrorna är skyhöga, om det finns bostäder, och bussen eller tåget inte går över huvud taget. Man fortsätter att luta sig mot att det är marknaden som ska lösa allt detta, men den har ju bevisligen misslyckats.

Hur lirar statsrådets politik med en politik som ställer hårda krav på att individen ska flytta dit där jobben finns när individen inte kan göra det och man inte tar ansvar för den samhällsstrukturen?