Herr talman! Jag kommer att ställa min fråga till statsrådet Andreas Carlson.

Möjligheten att sätta stopp för någon annans byggplaner har aldrig varit större än i dag. Numera kan en invändning baserad på förekomsten av fladdermöss eller annan fridlyst art i exploateringsområdet räcka för att fördröja, fördyra och i värsta fall stoppa ett projekt. Detta visar en ny dom från Mark- och miljööverdomstolen.

Den uppmärksammade domen innebär att den som söker förhandsbesked numera kan tvingas ta fram och betala för en utredning så fort någon påstår att en fridlyst art kan finnas i området även om påståendet i sig är vagt. För både privatpersoner och företag höjer detta tröskeln för nybyggnation ytterligare, och vägen från första ansökan till faktisk byggstart riskerar som sagt att bli både dyrare, längre och mer osäker. Inte minst kan det här få fler byggprojekt att gå i stöpet redan i planeringsfasen.

Det man studsar på är inte själva möjligheten att överklaga; tvärtom är det något som måste finnas. Men min fråga är: Avser statsrådet att agera i frågan för att jämna ut denna obalans mellan den som överklagar och den som vill bygga?