Fru talman! Om det är något som är högt upp på dagordningen i samhället är det givetvis energipolitiken. En fråga som medborgarna ställer sig är: Hur kan det komma sig att elkostnaden för oss medborgare i Sverige ökar fast vi har så mycket el att vi säljer mest av alla EU-länder till våra grannar? Då borde vi väl ha så gott om el att man inte behöver skinna sina egna kunder som köper svenskproducerad el?

Det blir inte lätt att förklara för pensionären som vänder på varje krona varför han nu betalar 70 procent mer för samma vara än för tre år sedan. Och 70 procent är snittet – det finns de som betalar 120 procent mer för samma vara.

En pensionär inom prisområde 1 med ett avtal på 34 öre får när avtalet går ut ett avtalsförslag på 120 öre. Pensionären vet inte hur han ska göra. Några skriver under på 120 öre, några på 90 öre. Sedan ringer pensionären och frågar hur detta kan komma sig. Man skinnar folk genom det här systemet – hur det ser ut.

Sedan får grannen i prisområde 1, som inte har ingått något avtal, betala ett snittpris på kanske 28 öre. Pensionären blir förtvivlad: Nu har jag ingått ett dåligt avtal. Man har lagt mycket på pensionärerna själva – de måste kunna det här. Det är ungefär som med pensionssystemet. Personen ringer till elbolaget och säger: Jag vill säga upp avtalet. Jo, men det går utmärkt – betala 5 000 kronor.

Ni förstår läget. Det här systemet är sjukt.

Det är klart att om regeringen och övriga partier hade velat värna svenska konsumenter hade man utmanat EU-regelverket vad gäller marginalprissättningen och deklarerat att vi avser att införa ett femte prisområde som innefattar att vi först prissätter den el som efterfrågas på den svenska elmarknaden och därefter exportelen, på samma sätt som i dag. Det kan inte hävdas att detta skulle störa marknaden då de som köper el av oss skulle betala precis på samma sätt och precis samma pris som i dag.

Det är helt obegripligt, fru talman, varför detta inte sjunker in hos mina kollegor, som skulle kunna göra skillnad nu och utmana EU och Bryssel med Sverigepriser eller Bekenmodellen, som den egentligen heter. Jag har kollat med Bryssel. De säger att det är mycket osäkert om detta skulle störa den inhemska marknaden, som man säger. Modellen skulle kunna implementeras på mindre än ett och ett halvt år.

Sedan är det en utmaning att försöka berätta för pensionären hur sjukt systemet för elnät har blivit. Det handlar om hur nätbolagens möjlighet till att öka avgifter bestäms. Jag säger det till er andra här också: Försök förklara detta!

Vi ser hur en insatsvara som är av samhällsviktig karaktär har blivit en lukrativ bransch både för utländska bolag och givetvis även för vårt eget statliga bolag. Det blir så när man avreglerar och tror att marknaden är en bra herre i allt. Det handlar om en samhällsviktig funktion som alla behöver – industrin behöver den.

Socialdemokraterna skriver i en motion att politiska beslut som fattas med få mandats övervikt under en enskild mandatperiod inte är en tillräcklig grund för stora investeringar inom energisektorn med långa tidsperspektiv. Där håller jag fullständigt med. Därför bör regeringen arbeta för långsiktiga och breda överenskommelser om energipolitiken. Detta hörde vi om i replikskiftet.

Här håller jag fullständigt med motionärerna. Det är inte bra för AB Sverige och vår konkurrenskraft att energipolitiken blir föremål för valfläsk vart fjärde år. Att sedan några vill få bort frågan av andra skäl är inte heller bra. Vi måste få till stånd en hållbar energiplattform som ger industri och näringsliv tilltro till att politiken kan komma överens om sådant som är bra för Sverige – inte bara för att man gav ett löfte i en valrörelse 2022.

Vi har av ministern blivit inbjudna till energisamtal. Det har varit uppskattat – det vill jag deklarera – men om syftet är att vi bara ska godkänna regeringens finansiering av ny kärnkraft blir det förstås inte mer än bara samtal. Det blir bara samtal som bekräftar våra olika synsätt när det gäller hur vi ska hantera energipolitiken. Inte heller fortsättningsvis får vi någon bred uppgörelse som kraftigt skulle gynna Sverige.

En omfattande elektrifiering av det svenska samhället är viktig för att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning. Därför behövs långsiktiga och välgrundade energipolitiska beslut som ger långsiktiga och stabila förutsättningar för en ökad elproduktion. De förslag om energipolitikens långsiktiga inriktning som regeringen lade på riksdagens bord våren 2024 är dessvärre inte vare sig välgrundade eller brett politiskt förankrade, tyvärr. Det gäller inte minst de utmaningar som redan nu står för dörren.

Jag ser en absolut nödvändighet i att det ställs upp ambitiösa planeringsmål för elproduktionens utbyggnad. Men sådana mål måste styra mot en ökande produktion på kortare tidshorisont än vad regeringen föreslår. För att industrin ska våga satsa på en omställning behöver företagen veta att det finns tillgänglig fossilfri el redan 2030.

Såväl industrin som hushållen, transportsektorn och därmed även klimatet behöver mer el nu snarare än i en avlägsen framtid, där kärnkraften sägs vara lösningen på alla problem.

Fru talman! Att som regeringen enbart ha siktet inställt på 2045 riskerar att medföra att viktiga investeringar och elnätsinsatser skjuts på framtiden.

Energipolitik

Jag anser således att det behövs tydliga delmål vart femte år och svar på hur elproduktionen ska öka i närtid. Min uppfattning är att en rimlig målsättning är att omkring 70 terawattimmars elproduktion tillkommer till 2030.

Fru talman! Jag och Vänsterpartiet ifrågasätter å det kraftigaste vad som är drivkraften när regeringen som en form av religion driver att ny kärnkraft och dess finansiering måste komma på plats och det fort som attan. Samtidigt är det bara vi i Vänsterpartiet som ifrågasätter om marginalprissättningen verkligen är det enda som fungerar när det gäller att prissätta vår egenproducerade el.

Jag köper inte att vår produktionskostnad när det gäller el i Sverige skulle ha blivit 70 procent dyrare på tre år. En samhällsviktig funktion, som el är för både industri och privatpersoner, ska väl för sjutton inte vara något som några bolag ska tjäna multum på?

Jag kommer aldrig att acceptera att vi riskerar vår omställning när det gäller industrins planer eller att personer får lämna hus och hem för att vi låtit privatisera samhällsviktiga funktioner som eldistribution och produktion.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 3.

(Applåder)

(forts. § 6)