Fru talman! Det finns två problem med rysk gas. Det ena är att den är rysk, och det andra är att det är gas. Det sa till och med Liberalernas partiledare. Jag kanske vill lägga till att den också är fossil, vilket är ett tredje problem.

Det är faktiskt så att EU spenderar mer pengar på att importera rysk energi än på att stötta Ukraina. Den ryska energin finns även i Sverige. Vi importerar gas i ganska stor mängd. Dessutom vet vi inte var mer än hälften av vår bensin och diesel kommer ifrån. Den har okänt ursprung. Jag kan garantera att det inte är norsk Nordsjöolja.

Vi har dock väldigt stor potential att öka vår biogasproduktion i Sverige. Industrins biogaskommission har visat att det finns upp till 60 terawattimmar att hämta hem fram till 2050. Man vill sätta ett mål på 10 terawattimmar till 2030, som Centerpartiet också har sagt ganska länge. Vi från Centerpartiet pratar också om konverteringsstöd för fordon, om mål för produktionen, om breddat stöd för exempelvis pyrolys, om att öppna upp Industriklivet och mycket mer.

Men i betänkandet avslås alla förslag kring just biogasen. Då blir slutsatsen att om vi inte ska ha biogasen i Sverige är det den ryska gasen som kommer att fortsätta flöda, möjligtvis med ersättning av gas från Qatar, Saudiarabien eller något annat ställe, vilket inte heller är vettigt att satsa på.

Vi behöver gas som en insatsråvara, inte minst i industrin på olika sätt – hemma hos mig på västkusten, bland annat. Men det viktigaste är kanske dricksvattenförsörjningen, som är helt beroende av gas. Då vore det bra om vi kunde producera den själva i stället.

Min fråga till Liberalerna och Louise Eklund är: Om vi nu inte ska ha den ryska gasen, varför vidtar man inga åtgärder för den svenska biogasen?