Fru talman! Vi ställer det kravet på elsystemet i dess helhet, där alla kraftslag, alla leverantörer och i praktiken också en del av de stora användarna ska ingå. Det är på det sättet vi får ett så effektivt system som möjligt med totalt sett låga kostnader.

Jag förstår att Mats Green implicit har en frågeställning angående att vissa kan åka snålskjuts på andra. Så kan det naturligtvis vara, och det är i så fall dåligt. Man bör utforma ett system och en marknad som gör att man i så stor utsträckning som möjligt får betalt för det man bidrar med, både energi och effekt eller andra förmågor. Man bör i stor utsträckning också få betala om man inte gör det eller om man behöver andras hjälp för det.

Det här tycker jag i grunden inte är ett problem. Men energimarknaden har inte sett ut så från 90-talet och framåt. Det har bara varit energy only. Det har uppenbarligen skapat en del problem. Jag tycker att det som har hänt på stödtjänstmarknaden och det som finns i elmarknadsutredningen är intressant.

Jag tycker också att de uppdrag som har getts från regeringen för att göra det fossilfria, eller det förnybara, mer leveranssäkert är intressanta så att vi hittar system som gör att vi i så stor utsträckning som möjligt kan internalisera vinster och förluster där de ska vara. Jag tycker inte att man ska socialisera förluster och privatisera vinster, men jag tycker heller inte att det mellan olika former av kraftslag ska finnas den typen av fördelningseffekter i grunden. Det är inte lätt att fullt ut åstadkomma detta med olika former av marknader, även om en hel del har gjorts under senare tid.

Jag konstaterar att det ändå blev en kraftslagsdebatt när Mats Green kom hit. Det handlade trots allt bara om det. Det är lite tråkigt, för jag tror att vi skulle behöva ha större fokus på hur vi bygger elsystemet som helhet så effektivt, billigt och robust som möjligt.