Fru talman! Jag skulle kunna tycka att Tobias Andersson själv borde ha svarat på frågan. Hur mycket mer elproduktion borde vi ha till 2030 eller 2035, och på vilket sätt är ni överens med något annat parti om den siffran? Vi har efterfrågat den typen av gemensamma målsättningar som inte bara skulle vara mellan fyra partier utan som borde vara bredare än så. Frågan kan verkligen ställas tillbaka.

Det är intressant att se skillnaden i hur man läser betänkandet. Å ena sidan hittar Tobias Andersson skillnaderna, splittringen och det unika för varje parti som försöker beskriva hur man vill göra framöver. Å andra sidan hittar Camilla Brodin det som vi är överens om och allt det som är möjligt att bygga vidare på för att få Sverige att ta steg framåt. Det är ändå en ganska stor skillnad i hur ni i det gemensamma underlaget ser på frågorna framåt.

För mig är det lätt att säga att vi inte ser att vi med fyra partier som ska vara en regering ska skapa en energiöverenskommelse som ska ersätta en överenskommelse för de fyra partier som bildar regering i dag. Det är precis det som har varit problemet. Vi försöker att skapa överenskommelser som är bredare än så för att de ska leva längre.

Sedan har det inte varit så lätt. Den breda överenskommelse som vi hade 2016 med kristdemokrater, moderater, centerpartister, miljöpartister och socialdemokrater höll alldeles för kort tid. Det var väldigt dåligt för Sverige. Att den bröts påverkar säkert också i dag hur marknaden och olika aktörer som ska investera i Sverige känner oro över att det inte finns en tillräcklig långsiktighet och uthållighet i politiken.

Det bidrar nog Tobias Andersson till med sitt inlägg. Jag tycker att det är bra att Camilla Brodin, och förhoppningsvis jag själv, kan bidra till motsatsen.