Fru talman! Energisystemet lägger på många sätt grunden för hur samhället kan växa fram. Därmed är det också helt centralt för landets utveckling, för jobben, för välfärden och för välståndet.

Elektriciteten har sedan sitt intåg i våra samhällen också gett oss fantastiska möjligheter till utveckling. Få – kanske inte ens någon – här i dag kan nog tänka sig en värld utan el och allt det vi kan använda den till.

Utbyggnaden av vattenkraften, kärnkraften och vindkraften har successivt gjort mer användning möjlig och fått vårt samhälle att växa – både ekonomiskt och socialt. Dessutom blev vårt elsystem för ganska länge sedan mer eller mindre fossilfritt.

Även om det går lite långsamt har Sverige nu påbörjat ett skifte – ytterligare ett steg i elektrifieringen – där transporter, industriella processer och andra verksamheter ska byta fossil energi, ofta importerad, mot inhemskt producerad och fossilfri el. Det är effektivare, och det är tryggare. Det skapar också nya möjligheter för både jobb och tillväxt i Sverige.

Svensk energi, eller framför allt elförsörjning, kan ju under rätt förutsättningar förbli en unik konkurrensfördel – genom hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till låga och konkurrenskraftiga priser. Det framstår dessutom som en allt viktigare konkurrensfördel i en omvärld präglad av handelshinder, tullkrig och geopolitiska spänningar, inte sällan kring fossil energi.

För vår del handlar det inte bara om en omställning. Det handlar också väldigt mycket om en utveckling och en möjlighet att attrahera nya investeringar, nya företag och nya verksamheter till Sverige.

Att det blir en framgångsrik elektrifiering kommer att vara avgörande för våra möjligheter att öka den tillväxt som är så låg i dag, att skapa välstånd och att samtidigt nå de klimatmål som vi för vår del har att nå. Men det krävs då också politiska initiativ.

Det första handlar egentligen inte om energipolitik utan om att vi vill ha den här omställningen och att vi verkligen står upp för de klimatambitioner som världen har skrivit under på och som krävs. Det är nämligen det som ska leda till det ökade behovet av el.

Här har regeringens och Sverigedemokraternas politik skapat tvivel. De är inte ensamma om detta. Högerpopulister och högerpolitiker runt om i världen gör precis samma sak. Det medför problem, för om de som ska investera i elproduktion inte är säkra på att efterfrågan kommer minskar förstås investeringsviljan. Och omvänt: Om inte de som ska investera i verksamheter som ska gå över till el, eller använda mer el, ser att produktionen ökar kommer det inte heller där att bli mycket av investeringar.

Sedan är förstås kostnader helt centralt. Hushållens elpriser måste säkras i hela landet, och den svenska industrins konkurrenskraft behöver tryggas genom en stabil tillgång till el och effekt till konkurrenskraftiga priser på både kort och lång sikt. Men i dag är priserna fortfarande för höga i södra Sverige. Med fler systemstärkande insatser och mer produktion på rätt plats kan vi uppnå stora vinster genom sänkta priser.

Här gör regeringen, trots det som har sagts tidigare, för lite. Man talar gärna om storstilade planer och mål fram till 2040 och 2045 och åren därefter. Men vi behöver – det säger både vi och näringslivet – också tydliga mål och fler insatser redan till 2030 och 2035.

Det är uppenbart att mer måste göras snabbare. Vi vill se incitament som möjliggör investeringar i de havsvindparker som faktiskt har fått tillstånd – de flesta har inte fått det. De är belägna i södra Sverige, och detta skulle bidra till att sänka elpriserna.

Vid sidan av att lösa anslutningen för dem som fått tillstånd måste regeringen komma igång med jobbet att ta fram nya havsvindparker i Östersjön. Ett auktionsbaserat tilldelningssystem kan inte dröja i åratal. Det är någonting som behöver komma på plats snabbt.

De förslag till förbättringar i villkoren för den landbaserade vindkraften som redan är utredda och som Mats Green tog upp i sitt anförande måste komma ut ur Regeringskansliet. De har legat i skrivbordslådan väldigt länge. Dessutom tycker vi att det är dags att genomföra vårt förslag om en snabbhetsbonus för kommuner som väljer att ändra sitt veto så att projekt som redan är på gång skulle kunna bli av snabbare.

Den inriktning för vindkraft som Tidöpartierna drev i opposition och som de tog med sig in i regeringsställning har påverkat investeringstakten rejält – dessvärre negativt. Sämre villkor avspeglar sig också i fallande investeringar. I år har exempelvis inga turbiner beställts under det första kvartalet. Förra året var det ett par kvartal som också gick helt tomma.

På sikt är det förstås inte bara vindkraft som behövs. Det behövs investeringar i biogasturbiner i södra och i västra Sverige. Vi vill se det. Näringslivet kräver det. Mats Green och flera andra har tagit upp det som någonting väldigt viktigt. Det finns alltså uppenbarligen en majoritet här i kammaren för det. Det är väl dags att se till att det också blir gjort.

Vi behöver på kort sikt också ta vara på den potential som finns i energieffektivisering. Energimyndigheten pekar på att var sjunde kilowatttimme kan effektiviseras bort på ett ekonomiskt lönsamt sätt. Det är ett snabbt sätt att sänka kostnader men också att skapa utrymme för ny användning – exempelvis för nya industrier – där det är lite tajt, som i Västsverige.

Vi vill också se – det diskuterades tidigare – insatser för vattenkraften. Här finns potential att effekthöja och kapacitetsförstärka vattenkraften ytterligare. Vi har krävt en utredning som handlar om att undanröja hinder och problem. Det är inte minst viktigt att man från regeringens sida ser till att tillståndsprocesserna och de nya miljötillstånden kommer på plats så fort som möjligt och att det inte innebär någon större förlust av kraftproduktion.

Det går också att göra mer med den mer storskaliga vattenkraften. Det säger inte bara vi. Det säger också Sveriges Ingenjörer, som i en rapport pekar på en möjlig potential att genom uppgraderingar av dagens anläggningar öka effekten med 1 300 megawatt till 2035 – ett avsevärt tillskott, helt enkelt.

Effekthöjning och livstidsförlängning av kärnkraften är sannolikt också det något av det mest kostnadseffektiva man kan göra för det svenska elsystemet framåt. Det är förstås otroligt viktigt att politiken utformas så att det kan hända i verkligheten.

Fru talman! Energipolitik är inte bara elektricitet. Energipolitik innehåller också en hel del annat. En sak som är särskilt viktig är att säkra fjärrvärmen.

Fjärrvärmen har en avgörande betydelse i det svenska energisystemet. Genom den effektiva värmedistributionen minskar också behovet av el. Dessutom kan kraftvärmen bidra med extra produktion när det behövs.

De prisökningar som nu har rullat ut över landet i ett par år riskerar verkligen en övergång till andra lösningar än fjärrvärme, vilket i sin tur ökar behovet av elanvändning i en situation där el borde användas till annat. Vi vill stärka fjärrvärmens ställning och se till att kunderna får ökad tydlighet och transparens i hur kostnader fördelas.

Vi vill också se till att de storskaliga elpumpar som finns i fjärrvärmen kan få sänkt skatt så att man därigenom både kan sänka priset direkt för fjärrvärmens kunder och också kan använda el inte minst när det är negativa elpriser för att spara biobränsle och så att vi kan sänka kostnaderna samlat. Också biobränsle har blivit dyrare efter invasionen i Ukraina när importen från Ryssland har fallit bort.

Man kan också lägga till att fjärrvärmebranschen är ett område där utförsäljningarna av inte minst kommunala nät har inneburit högre kostnader. Det är ytterligare ett område där privatiseringar har inneburit att kunder får betala mer och att både hushåll och företag helt enkelt får betala för mycket. Det visades senast i en ESO-rapport för bara några dagar sedan.

Vi behöver också fortsätta att bygga ut och modernisera våra elnät. Ett stort fokus i det jobbet behöver vara att se till att pressa kostnaderna för detta och att öka kapaciteten så fort som möjligt där behoven är som allra störst. Då ska vi förstås göra det vi alltid har gjort i Sverige, nämligen ligga långt fram i ny teknik.

Vid sidan om att bygga nätkapacitet – vilket kommer att vara nödvändigt men som är väldigt dyrt – behöver också andra verktyg användas. Något som kan bidra är digitalisering, AI, kraftelektronik och olika tekniker för lagring liksom aggregering och flexibilitet. Det talades här tidigare om intäktsregleringen. Den behöver vara utformad på ett sådant sätt att vi får så låga priser som möjligt. Även den typen av insatser kan ges betalt i ett system.

Fru talman! Detta var ett axplock av de många åtgärder som tas upp i ett betänkande som innehåller det mesta på energiområdet. Jag har tagit upp några saker som vi tycker att viktigast för att utveckla vårt energisystem, öka tillväxten, tryggheten och robustheten i Sverige och skapa de nya jobben. Vi lägger inte alla ägg i samma korg. Vi vill bygga ett brett och stabilt system som med låga kostnader garanterar att vårt land kan ta nya steg framåt.

Vi står förstås bakom alla våra reservationer. Men jag väljer att yrka bifall endast till reservation nummer 13.