Fru talman! Vi delar oron för inte minst de neddragningar som vi ser från USA men också den inriktning på politiken som USA nu tar när det gäller biståndet. Det är med stor oro vi ser på detta.

Det är sant att regeringen har gjort omprioriteringar. Förklaringen stavas Ukraina. Ukraina är vår enskilt största mottagare av bistånd. Då är det inte bara jämställdheten och vissa FN-organ som har fått stryka på foten. Det är över hela linjen.

Man kan säga att vi prioriterar jämställdhet. Vi växlar upp pengarna, som jag nyss sa, på SRHR. Vi ökar pengarna till UN Women. Nu när USA backar undan och också andra länder gör detsamma ökar Sverige. Men vi kan inte täcka upp för allt. Det kan vi inte.

Ledamoten sa det klokt. Jag hoppas att vi kan samarbeta med fler länder inte minst inom EU. Det gäller att se till att samla en europeisk strategi för att täcka upp för åtminstone en del av det som USA nu drar sig ur. Jag hoppas att vi kan göra det. Jag vet att regeringen också jobbar med det i europeiska sammanhang.

Vi kan nämna hur många områden som helst inom biståndet där regeringen har gjort omprioriteringar för att växla upp stödet till Ukraina. Det är en existentiell fråga inte bara för Ukraina utan för vår kontinent.

Det har varit det sedan kriget bröt ut, och det kommer säkert i ett decennium att vara den viktigaste prioriteringen för den svenska biståndspolitiken och den svenska utrikespolitiken.

Jag skäms inte för det. Man måste vara ärlig och säga att man måste kunna göra prioriteringar. Då får vissa saker stryka på foten.

Men nu växlar vi upp stödet. Jag kan inte ge några besked här i dag. Men det finns säkert anledning att återkomma när det behöver ske ytterligare omprioriteringar i biståndspolitiken med tanke på det som händer runt omkring oss i världen och inte minst från USA.