Fru talman! Jag ska börja med att skicka en hälsning från vår liberala kollega Joar Forssell, som tydligen befinner sig i Tirana och därför troligen inte hinner tillbaka hit innan debatten är slut.

I kväll debatterar vi utrikesutskottets betänkande Internationella relationer m.m. Det känns som att ämnet är mer aktuellt än någonsin, då många av de relationer vi i decennier tagit för givna håller på att luckras upp på grund av maktgalna män i några av världens stormakter.

Relationerna med USA skakas i grunden på grund av tullkrig. Relationerna inom EU är också minst sagt svajiga då enighet är svår att nå gällande bland annat sanktioner mot Ryssland och Putin. Men det finns även andra relationer som är i gungning – även vår regering har bidragit till ett minskat förtroende från en lång rad länder i bland annat Afrika.

Sedan andra världskriget har en regelbaserad världsordning vuxit fram med gemensamma regler för hur stater ska bete sig mot varandra och en rad konventioner som reglerar hur stater ska bete sig mot sina egna invånare. En rad internationella domstolar har inrättats för att avgöra tvister mellan länder eller åtala personer som begår krigsbrott eller andra allvarliga folkrättsbrott.

En av dessa domstolar är Internationella brottmålsdomstolen, ICC, som inrättades genom Romstadgan, som antogs 1998. Domstolen har länge kritiserats av framför allt afrikanska stater för att nästan enbart döma afrikanska ledare för krigsförbrytelser. Därför var det mycket välkommet när domstolen i mars 2023 utfärdade en arresteringsorder mot Putin för de krigsbrott som begås i invasionskriget i Ukraina – en arresteringsorder som välkomnades brett av samtliga partier i Sveriges riksdag.

Men när samma domstol ett och ett halvt år senare utfärdade en arresteringsorder mot bland annat Netanyahu för de krigsbrott som begås i Israel och Gaza blev det plötsligt en annan ton hos många. Bland annat ledande företrädare för Kristdemokraterna ifrågasatte domstolens legitimitet och oberoende och påstod att arresteringsordern snarare var politisk än juridisk.

Det ifrågasättandet kan ses som milt jämfört med USA:s och framför allt Trumps attacker mot domstolen, men det bidrar likväl till ett ifrågasättande av de gemensamma regler vi kommit överens om, och det undergräver framför allt förtroendet från de länder som tidigare tyckt att domstolen varit alltför enkelriktad i sina åtal.

Fru talman! Jag måste tyvärr uppehålla mig ett tag vid USA och Trump och den skada som hans första 100 dagar vid presidentmakten har åsamkat länders relationer och den regelbaserade världsordningen och agerandet som riskerar att leda till miljontals människors död. När Trump lämnar FN-organ efter FN-organ skadar det inte enbart kraftigt finansieringen av hela FN-systemet. Det bidrar även till försämrade relationer länder emellan och ett legitimerande av kritik mot hela FN-systemet som sådant.

Nedläggandet av USAID och tillbakadragandet av amerikanskt bistånd dödar effektivt vaccinprogram, hiv-program och humanitärt stöd till en rad länder. Förutom att miljontals människors liv nu riskeras bidrar Trumps agerande och USA:s tillbakadragande även till stora geopolitiska konsekvenser. Man lämnar spelplanen öppen för länder som Kina, Ryssland och Turkiet, som alla har stora intressen på den afrikanska kontinenten.

Målet med Project 2025, som verkar vara Trumps primära politiska ritning, är en ny världsordning byggd på traditionella könsroller, där rättigheter för kvinnor, hbtqi+-personer och minoriteter sätts ur spel. Förutom indraget ekonomiskt stöd har det redan lett till att legitimera en normförändring i många länder i Afrika, där både Kenya och Etiopien nu förbereder lagar som förbjuder icke-binära personer. Signalerna från den globala hbtqi-rörelsen är mycket oroande. Vid en internationell konferens häromveckan lyfte man att det finns en risk att enbart 6 procent av hbtqi-organisationerna finns kvar om ett år.

Fru talman! Miljöpartiet är fast förankrat i en solidarisk och feministisk utrikes- och säkerhetspolitik, där vi skyddar Sverige och demokratin samtidigt som Sverige aktivt bidrar till det internationella samfundets ansträngningar för det globala freds- och utvecklingsarbetet. Med en feministisk utrikespolitik för fred, rättvisa och klimat kan Sverige bidra till att förbättra livet för miljoner kvinnor i utsatta länder. Med Miljöpartiet i regeringen ökade budgeten för klimatbiståndet, vilket gynnar kvinnor i fattiga länder. Dessutom bidrog vi till att det fanns mer resurser än någonsin för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, och vi drev på för ett jämställdhetsfokus inom bland annat handelspolitiken.

Tyvärr går utvecklingen åt fel håll med den nuvarande regeringens reformagenda. Andelen av biståndet som har en jämställdhetskomponent har fortsatt att minska, och flera myndigheter som ligger under UD saknar jämställdhet i sina uppdrag och återrapporteringskrav. Och det lär inte bli bättre med de krav som nu ställs från bland annat amerikanska myndigheter.

Det är tydligt att Sverige måste återgå till att driva en feministisk utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter – det handlar om politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande i fredsarbete, frihet från våld samt rätten till reproduktiv hälsa. Respekten för kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter behöver öka. Fler kvinnor ska vara med och fatta de viktiga besluten.

Fru talman! Vi ser, som sagt, en mycket oroande utveckling i världen, där högervindar viner som bidrar till protektionism och minskat internationellt engagemang. Med det blir det en allt större misstro mot våra gemensamma regler och internationella organisationers betydelse.

För att den regelbaserade världsordningen ska fungera krävs en konstant internationell dialog om rättigheter, fredsbyggande och demokratisering. Den dialogen sker i globala organisationer, såsom FN-systemet, i regionala organisationer, såsom OSSE och EU, och i bilaterala sammanhang. För att förstå och kunna respektera andra staters agerande eller syn på olika situationer krävs en ständig dialog. Där spelar våra svenska och andra länders beskickningar en avgörande roll.

Riksdagens och regeringens förståelse för omvärlden och andra staters agerande bygger inte enbart på medierapportering. Den kräver även i hög grad diplomatiska kontakter och rapporter från våra utlandsmyndigheter. För att öka respekten för den regelbaserade världsordningen i detta turbulenta läge krävs att Sverige lägger mer resurser på internationell samverkan, dialog och diplomati – inte mindre.

Internationellt samarbete och alliansbyggande till försvar för den regelbaserade världsordningen, demokrati och mänskliga rättigheter behövs för att möta en alltmer polariserad värld. Att genom diplomatiska och konfliktförebyggande insatser undvika att konflikter uppkommer eller förvärras är centralt. Det är också det billigaste alternativet för att främja demokrati och säkerhet.

Miljöpartiet är en stark förespråkare för konfliktförebyggande insatser och fredlig konfliktlösning med civila medel. Jag menar att militära medel bara ska kunna övervägas när alla andra alternativ är uttömda och att de måste hållas inom folkrättens ramar – inte användas som ett offensivt verktyg för nationella egenintressen utomlands.

Fru talman! Utrikespolitiken är vår första försvarslinje, och där hör diplomati, medling och konfliktförebyggande arbete till våra viktigaste verktyg för att verka för avspänning och fred.

Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 4 och 7.