Fru talman! Angelika Bengtsson talade varmt om FN, vilket jag också gjorde i mitt anförande. Men det rimmar ganska illa i förhållande till den budget Sverigedemokraterna står bakom där man tvärtom skär ned på FN:s organisation. Vi kan jämföra med hur stora anslagen var på den socialdemokratiska tiden och hur stora anslagen är nu. Högerregeringen skär ned på fonden för de minst utvecklade länderna, på UN Women och på UNFPA, alltså befolkningsfonden som jobbar med sexuell och reproduktiv hälsa. Regeringen har också skurit ned kraftigt på FN:s fond för katastrofbistånd. Vi gav 700 miljoner; ni är nere på 100 miljoner. Vidare har ni som det verkar helt tagit bort anslaget till Unaids, som jobbar för att förebygga aids.

Angelika Bengtsson säger att vi måste stärka FN, för FN är viktigt. Men i nästa andetag skär hon ned på FN. Hur får hon ihop det? Angelika Bengtsson vill att Sverige ska flytta fram sina positioner i FN och att fler svenskar ska jobba i FN, men hur ska det gå till när Sverige samtidigt skär ned på väldigt viktiga FN-organisationer? Det skulle jag vilja veta.