Herr talman! Det verkar som att alla talare före mig är överens om att det här är ett bra förslag som sänker kostnaderna för konsumenterna – det är alldeles utmärkt! Min riksdagskollega Rashid Farivar gick igenom själva ärendet i detalj, så jag tänker hoppa över den delen.

Det som är bra är alltså att regeringen nu sänker konsumentkostnaderna för ränteskillnadsersättningen genom att ta bort den individuella risken i beräkningsmodellerna. Precis som har sagts tidigare gynnar detta framför allt de hushåll som har lägre kreditvärdighet.

Man kan undra varför vi har en ränteskillnadsersättning. Det är en moralisk fråga som handlar om att banken och kunden har ingått ett avtal där man har sagt att kunden ska låna så här mycket pengar under den här tiden. Om den ena parten, kunden, vill bryta avtalet och betala av skulden i förtid står det denna fritt att göra det enligt lag, men då ska banken kompenseras för förlusten av de framtida intäkterna. Ränteskillnadsersättning betalas bara för den tid som återstår för ett bundet lån, till exempel om någon betalar av ett lån som är bundet på ett år.

Den nya schablonregeln bedöms i de allra flesta fall leda till en lägre ränteskillnadsersättning för konsumenten än den nuvarande modellen. Den gynnar också konsumenter med högre kreditrisk eftersom deras individuella ränta inte påverkar ersättningens storlek.

Herr talman! På område efter område förbättrar regeringen alltså konsumentpolitiken, och så även på detta område. Låt oss därför glädjas över det här beslutet!

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.