Herr talman! Det enkla svaret är att vi har ett gemensamt intresse av att stärka konsumenternas ställning på marknaden och av att staten har möjlighet att gå in och klippa de band som annars uppstår med ekonomiska intressen.

När man för över pengar till Allmänna reklamationsnämnden från Sveriges Konsumenter missar man det faktum att man då också tar bort möjligheten för många personer att få hjälp att skriva ansökningar till Allmänna reklamationsnämnden. Man tar även bort hjälpen att tolka avtal och att driva frågor. Det är det som händer. Det kan man tycka är en uppgift som ligger på Hyresgästföreningen, men jag tycker att det är ett gemensamt ansvar.

Jag kan tycka att det är ett gemensamt ansvar för oss att lägga pengar i en statsbudget – jag tror att det här handlade om 5 miljoner kronor – på att säkerställa att det finns finansiering och möjligheter att söka EU-medel för att driva konsumenträtt. Det är det debatten handlar om i dag. Alla de förslag som har debatterats handlar om att medborgarna ska ha möjlighet att tillgodogöra sig nyttan av lagstiftningen.

Om man är i 80-årsåldern är det inte helt självklart hur man skriver till Allmänna reklamationsnämnden. Det är inte helt självklart hur man tolkar ett avtal. Det är definitivt inte enkelt att ta sig igenom hur man säger upp ett abonnemang.

Att gå in med en i sammanhanget mycket liten peng som gör det möjligt för civilsamhället att växla upp mot andra pengar och därmed stötta medborgarna där kommunerna inte har lyckats med det tycker jag är ett väldigt effektivt och bra sätt att använda skattemedel och därmed också stärka konsumenterna gentemot de ekonomiska intressen som drivs av till exempel Svenskt Näringsliv och andra organisationer.