Herr talman! Statsministern har sin padda, och jag har med mig min dator!

Nu har vi en lång stund debatterat konsumenträtt här i kammaren. Men konsumenträtt för vem? När konsumenten ska hävda sin rätt gentemot ett företag eller en långivare, vilka möjligheter har den då? Vem är det som erbjuder stöd, och vem granskar missförhållanden?

Herr talman! Hälften av landets kommuner saknar i dag helt kommunal konsumentvägledning. Då hänvisas invånarna i stället till Konsumentverkets konsumentvägledning. Men där kan man inte få samma hjälp som i kommunerna. Man kan till exempel inte få hjälp att skriva en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden eller hjälp med att tolka ett avtal.

Även om du nu har turen att bo i en kommun med konsumentvägledare, är det då självklart att just du kan få hjälp på ett sätt som du kan ta till dig? Enligt arvsfondsprojektet Konsumenträtt för alla saknar hälften av landets konsumentrådgivare helt utbildning i bemötande och tillgänglighet. Det innebär att personer med funktionsnedsättning får ännu svårare att hävda sina rättigheter, eftersom det inte är möjligt att ställa frågan eller att ta till sig svaret.

Herr talman! Visste ni att antalet svenska män som är subfertila, det vill säga har så dålig kvalitet på sina spermier att de har svårt att få barn, är på väg mot 50 procent? Inom en kort framtid, i de låga födelsetalens Sverige, kan snart hälften av alla män ha svårt att få barn.

Anledningen är troligtvis livsstilsfaktorer och miljögifter. Men hur ska man veta hur man undviker kemikalierna som hindrar familjebildningen? Hur når vi konsumenter så att de kan göra medvetna val och undvika så mycket som möjligt av de evighetskemikalier som dödar de små simmarna och orsakar så mycket sorg när barnen inte blir till?

Herr talman! Det finns de av oss som inte vill stödja företag som missbrukar lagstiftning, utnyttjar kryphål eller helt enkelt har som affärsmodell att sabotera vår gemensamma miljö. Men hur vet vi vilka dessa företag är?

Herr talman! En del här inne minns säkert skriverierna kring mitt fondinnehav 2021. Till skillnad från nuvarande statsråd hade jag redovisat alla mina innehav väldigt noggrant. Jag hade inte, som en del andra statsråd just nu, deltagit i beslut i regeringen som potentiellt hade kunnat gynna min plånbok. Nej, rapporteringen 2021 handlade om att 200 kronor av mitt sparkapital hade placerats i olja via en fond som jag fått rekommenderad av min bank. Inga fel hade begåtts.

Att de där 200 kronorna fortfarande dyker upp i kommentarsfälten, ofta med hashtaggen #SD2026, har mest att göra med att jag är miljöpartist. Jag flyttade mina pengar. Kommentarerna kan jag hantera. Men, herr talman, är det lätt att tränga igenom fondinformation i dag? Vad är egentligen skillnaden mellan en rådgivare och en säljare inom finanssektorn? Är det enkelt för våra äldre att förstå?

Herr talman! Alla de här frågorna arbetar Sveriges Konsumenter med. I decennier har de hjälpt Sveriges konsumenter – mig, dig, alla andra – att förstå våra rättigheter, så att alla de kloka förslag som debatteras här får genomslag och för att vi ska kunna kräva vår rätt. Men i sin blinda jakt på civilsamhället har regeringen tagit bort pengarna till Sveriges Konsumenter helt. Det drabbar äldre. Det drabbar barn. Det drabbar funktionsnedsatta. Det drabbar oss allihop.

Vi vill se ett starkt civilsamhälle som helt fristående från ekonomiska intressen och företag kan stötta oss konsumenter och säkerställa att lagstiftningen också kan användas. Jag vill därför uppmana mina kollegor att trycka på regeringen och återföra anslaget till Sveriges Konsumenter så att vi kan få det här stödet och konsumenterna faktiskt får nytta av alla de lagar vi har talat oss varma för i dag. Efter den lilla uppmaningen yrkar jag bifall till reservation 22.