Fru talman! Det här är ju en energipolitisk debatt, och inte bara en kraftslagsdebatt. Jag tänkte därför fråga Tobias Andersson lite om de svenska elnäten.

I detta nu påbörjas arbetet med att sätta ramarna för nästa reglerperiod, alltså de regler som kommer att gälla. Detta låter ganska tekniskt, men i praktiken handlar det om de räkningar svenska folket får hem för elnät. Det görs bedömningar om att vi kommer att behöva investera närmare 1 000 miljarder i elnät fram till 2045.

I dag går 97 procent till nyinvesteringar i nät, och ungefär 3 procent går till effektiviseringar. Det är helt enkelt för att regleringen ser ut så. Man får mest pengar om man gör det absolut dyraste, det vill säga nyinvesteringar.

Centerpartiet har föreslagit att vi i stället ska ha samma princip som för annan infrastruktur: en fyrstegsprincip där man jobbar utifrån att först kanske undvika vissa behov, sedan effektivisera det vi har och i slutändan göra det som faktiskt är dyrast, det vill säga bygga nytt. Då ska detta självklart ske med marksnål teknik, och vi ska utnyttja de möjligheter vi har så att vi inte gör så stora intrång som vi gör i dag.

Min fråga till Tobias Andersson blir egentligen ganska enkel. Vad är Sverigedemokraternas lösning för att vi inte ska få dessa 1 000 miljarder kronor i nyinvesteringar när vi inte behöver göra det och det finns effektiva sätt att göra det på? Vilka förslag har SD och regeringen för att se till att vi håller nere kostnaderna för hushållen när det gäller elnät?