Protokoll 2024/25:111 Torsdagen den 8 maj

ärendedebatt / Energipolitik
Anf. 1 Mats Green (M)

Fru talman och kollegor! Förra måndagen, den 28 april, klockan 12.33 inträffade en händelse som borde få flera av mina oppositionskollegor att ganska rejält ompröva sin energipolitik.

En störning inträffade inom det spanska elnätet, vilket ledde till en total elnätskollaps. Det var en unik händelse, som ledde till enorma samhällsstörningar och kostnader. Den spanska motsvarigheten till Svenska kraftnät har så här långt slagit fast att detta hade sin grund i den väderberoende kraften.

Fru talman! Störningar inträffar givetvis. Det är oundvikligt. Det kan vara blixtnedslag, kortslutningar i ställverk eller kraftanläggningar som slår ifrån. Det viktiga är att ha ett robust system med tillräckligt stor mängd svängmassa för att kunna hantera störningar. Det hade inte Spanien, för Spanien har under flera år tryckt in mängder med väderberoende produktion som saknar svängmassa, samtidigt som man har minskat den planerbara produktionen. När störningen inträffade saknades marginaler för att begränsa omfattningen, och kollapsen blev ett faktum inom några enstaka sekunder.

Fru talman! Denna händelse var inte oförutsedd; den var tvärtom ganska förväntad. Ingenjörer och myndigheter i både Sverige och andra EU-länder har varnat för detta. De senaste åren har det inträffat flera händelser i Tyskland, Nederländerna och Danmark som närapå har lett till kollaps av elnätet. Alla gånger har det varit på grund av stor mängd väderberoende kraft i förhållande till planerbar baskraft.

Denna händelse borde få vartenda oppositionsparti att gå tillbaka till ritbordet och vända upp och ned på sin energipolitik. I dagens debatt hanterar vi motioner där Centerpartiet vill forcera in 88 000 megawatt väderberoende kraft, Miljöpartiet 74 000 megawatt och Vänsterpartiet 30 000 megawatt. Socialdemokraterna är i förhållande till detta återhållsamma och vill ”bara” fördubbla mängden vindkraft.

Mina kollegor i partierna till vänster har nu fått svart på vitt vad konsekvenserna av deras egen politik innebär. Kommer de nu att ta ansvar, fru talman, och forma en politik som i stället är baserad på den kunskap vi har om kraftsystemet och försöka bygga ett kraftsystem som gynnar företag, medborgare och Sverige?

Den moderatledda regeringen och våra kollegor Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna lägger nu om energipolitiken för att återuppbygga ett fungerande, stabilt och rent elsystem. Vi har sedan länge valt att lyssna på ingenjörerna och experterna för att vi ska undvika elkatastrofer liknande Spaniens.

Fru talman! Jag nödgas kort beröra ett antal historiska faktum. Jag nämner detta bara för att det spelar en enorm roll för både nuläget och framtiden och för hanteringen här och nu att allt detta har gjorts. Under 20 års tid monterade Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet och Centerpartiet och med benäget bistånd av Vänsterpartiet ned svensk kärnkraft. Därmed slogs världens bästa elsystem i spillror.

Tolv klimatsmarta, högproducerande kärnkraftsreaktorer har blivit sex stycken. Varannan försvann. Samtidigt stoppade de rödgröna Vattenfalls planer på att 2014 bygga två nya reaktorer vid Ringhals, som annars hade varit färdiga att tas i drift ungefär just i dag.

Utöver att man monterade ned kärnkraften med uppenbara konsekvenser för både klimatet och elpriserna försvårade man både för kraftvärmen och för vattenkraften genom en räcka nya och höjda skatter – som vi avskaffade bara några veckor efter att vi tillträdde 2022 – och genom tillståndsprocesser ägnade att riva ut mängder av elproducerande vattenkraft.

Magdalena Andersson ägnade åtta år i regeringsställning åt att montera ned grunden för svensk elproduktion och vill nu att en ny regering helt och hållet rensar upp efter henne på tre år.

Jag tänker inte ägna hela min tid i anförandet åt att beskriva konsekvenserna av den tidigare, rödgröna regeringens energipolitik, för fakta och verklighet talar för sig själva. Jag kommer framför allt att tala om allt det som vi nu rivstartat med på både kort och lång sikt. Men hade jag varit socialdemokrat, miljöpartist eller centerpartist här i dag hade jag varit betydligt mer ödmjuk.

Den bistra och väldigt frustrerande sanningen är att det under den tidigare regeringen gick snabbt att riva ned världens bästa energisystem men att det tyvärr tar lång tid att återuppbygga det. Jag förstår den frustration många människor ger uttryck för, framför allt i elområde 4 och 3 där jag själv bor.

Fru talman! Har det skett någon förändring under dessa år av Tidösamarbetets politik? Jag kan ge ett svar på det. Ja, faktum är att det hänt otroligt mycket. Det här har varit en rivstart i alla delar. Och nej, fru talman, det är inte en överdrift.

Moderaterna och våra Tidökollegor ger inte upp bara för att vi har givits en dålig hand. Vi har målet tydligt inställt: att återskapa det robusta och långsiktigt hållbara kraftsystem som varje svensk förtjänar och förväntar sig.

Tidösamarbetet började med det mest grundläggande. Vi införde ett leveranssäkerhetsmål – ett mål som säger att vi ska säkerställa att energi ska finnas tillgänglig för människor och företag där de behöver den, när de behöver den. Det ska alltså inte bara vara när vinden blåser och solen skiner. Till detta har vi fattat beslut om att börja planera för energi- och effektbehov både nationellt och regionalt. Att det här inte har skett tidigare är smått otroligt.

Något som är än mer otroligt, fru talman, är att oppositionen röstade nej till allt detta. Utan denna grund finns det inget för framtiden att stå på. Vad oppositionen säger är i klartext att vissa kraftslag bara ska leverera el när de känner för det. Oppositionen har motsatt sig ett krav på att alla kraftslag ska leverera el dygnet runt, årets alla timmar – givetvis med undantag för reparationer och revisioner. Allt detta har man motsatt sig.

Då har jag bara en sak att säga: De olika kraftslagen finns alltså till för kraftsystemet, för industrin och för hushållen – inte tvärtom. Det är alltså inte kraftsystemet, hushållen och industrin som ska behöva anpassa sig efter kraftslagen, utan kraftslagen som ska finnas till för samhällets behov av el. Kraftsystemet är inte heller en välgörenhetsorganisation för kraftslagen.

Vi har tidigare tagit bort de socialdemokratiska och centerpartiska straffskatterna på kraftvärme, som slog specifikt mot elproduktionen. Regeringen har även räddat Öresundsverket i Malmö från att säljas och skeppas till Asien. Verket återinvigdes officiellt i måndags och står nu redo att leverera 450 megawatt el till Skåne, där det behövs som bäst.

Även Öresundsverket var ett offer för den socialdemokratiska regeringens önskan att avveckla all planerbar elproduktion i Sverige i allmänhet och i Skåne i synnerhet. Vi har tagit ett mycket stort steg mot ett mer driftssäkert system.

Vi har kapat tillståndsprocesserna för att bygga elnät. Ledtiden har minskat från 14 till 8 år, och vi vill naturligtvis minska den ytterligare.

Investeringarna i elnätet slår även rekord. Förra året slog vi det tidigare rekordet från allianstiden. Äldre ledningar renoveras och nya byggs för att förbättra överföringskapaciteten.

Den största förändringen har skett för kärnkraften – pelaren i södra Sveriges energiförsörjning. I dag, efter flera decennier, är det återigen tillåtet att bygga kärnkraftverk i Skåne. En region som är utsvulten på planerbar kraft efter rödgrönt styre har nu möjlighet att på sikt börja producera sin egen pålitliga, planerbara el igen.

Utöver detta pågår arbete på våra myndigheter för att förbättra förutsättningar och regelverk för ny kärnkraft. En annan galenskap från tidigare rödgrön regering var att kärnkraftsforskning var helt struken ur budgeten. Man var dessutom förbjuden att ens tänka ny kärnkraft. All forskning finansierades av den motarbetade och strypta svenska kärnkraftsindustrin – men inte längre. Nu finns det 100 miljoner kronor per år öronmärkt till kärnkraftsforskningen och ytterligare 100 miljoner till pilot- och demonstrationsprojekt.

Men regeringen fokuserar inte enbart på kärnkraft, även om oppositionen vill få det att framstå så. Vi stärker också de ekonomiska incitamenten för kommuner att bygga vindkraft, ett beslut som har brett stöd i riksdagen. Det verkar dock finnas en skillnad: Medan flera partier i oppositionen verkar fokusera på miljoner till den kommunala verksamheten fokuserar vi på den enskilda människan.

Det viktigaste med den lokala ersättningen är att de svenskar som drabbas negativt av vindkraftsetableringar får någonting för det. Att regeringen arbetar vidare med ersättning till närboende och för förlorade fastighetsvärden är mycket välkommet.

Sist men inte minst förbättrar vi den lokala kraftproduktionen genom det så kallade Kraftlyftet. I denna budget tar vi ett stort steg på vägen och inför ett investeringsstöd till allt som kan stärka effektbalansen där läget är som sämst, i elområde 4 och 3 i allmänhet och i Skåne och Västra Götaland i synnerhet. Investering i elproduktion, värmelager eller effektivisering spelar ingen roll – allt som förbättrar läget är välkommet. Detta stöd sträcker sig fram till 2035. Kraftvärme och gasturbiner är ett av få sätt att på kort sikt öka den planerbara effekten och pressa priserna – i synnerhet, som sagt, i Skåne och Västra Götaland.

Fru talman! Denna regering bygger grunden för ett välfungerande kraftsystem. Med fokus på stabilitet, tillgänglighet och elproduktion som finns där och när du behöver den bygger vi grunden för framtidens Sverige.

Mot detta står en spretig opposition som pendlar mellan tysk energipolitik och ingen politik alls. Centerpartiet vill stoppa utrivningen av småskalig vattenkraft. Miljöpartiet satsar 50 miljoner på att riva ut allt mycket snabbare. Miljöpartiet vill däremot minska skatten på kraftvärme. Samtidigt vill Vänsterpartiet öka den. Vänstern vill avskaffa det kommunala vetot – oklart om det är förhandlat med Centerpartiet. Centern å sin sida vill bygga nya exportkablar till kontinenten för att öka exporten. Samtidigt ställer sig Socialdemokraterna bakom Moderaternas linje att stoppa den nya exportkabeln till Tyskland.

Alternativet till Tidösamarbetets stabila och framtidsbyggande energipolitik är ett kaotiskt hopkok där man precis som tidigare – om uttrycket ursäktas mig, fru talman – går loss i vårt svenska kraftsystem som mer eller mindre galna slaktare.

Avslutningsvis, fru talman: Oppositionen är handfallen. Den är splittrad och har inget helhetsgrepp över huvud taget. Den finansierar inte sina egna förslag, och bevisen för att dess ensidiga fokus på väderkraft skadar samhället är övertydliga.

Som tur är finns det ett enat, verklighetsförankrat samarbete med majoritet i Sveriges riksdag. Tidösamarbetet har en genomarbetad energipolitik som skapar ett långsiktigt, välfungerande kraftsystem och en bättre framtid för Sverige och alla oss som bor, lever och verkar här.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Tobias Andersson och Josef Fransson (båda SD) samt Camilla Brodin (KD).