Fru talman! Det var ett anmärkningsvärt högt tonläge vi fick höra här från Socialdemokraternas representant. Jag vill börja med att påminna om att vi talar genom talmannen.

Fru talman! Klimatförändringarna är vår tids stora utmaning. Det är en utmaning som berör varje människa, varje sektor och varje samhälle både här hemma i Sverige och runt om i världen. För att lyckas med den enorma strukturomvandling som klimatet kräver måste vi dock visa att det går att minska utsläppen utan att offra ekonomisk tillväxt. Det är inte bara en ekonomisk nödvändighet. Det är en klimatstrategi i sig.

Om klimatpolitiken upplevs som ett hot mot jobben, företagens framtid eller hushållens ekonomi tappar vi det engagemang som omställningen är helt beroende av. I stället för att bygga stöd riskerar vi att skapa motstånd.

Sverige är ett föregångsland just för att vi har visat på motsatsen: att det går. Sedan 1990-talet har vi halverat våra utsläpp per bnp-krona samtidigt som ekonomin har växt. Detta är ett bevis på att smarta investeringar, teknikutveckling och näringslivets omställningskraft fungerar. Det är någonting att vara stolt över och bygga vidare på. 

En avgörande förklaring till Sveriges framgångar är vår fossilfria elproduktion. Tillgången till stabil och prisvärd el utan utsläpp har varit en nyckel till både vår konkurrenskraft och vår klimatpolitik. När FN:s klimatpanel tydligt pekar på att kärnkraften är en nödvändig del av lösningen står det klart att Europa och Sverige behöver mer kärnkraft – inte mindre. Jag undrar vad den som inte tror att energiproduktion hör hemma i den klimatpolitiska debatten egentligen har för långsiktiga lösningar för klimatet över huvud taget.

Den moderatledda regeringen har nu fattat en lång rad beslut för att bana väg för ny kärnkraft. Dessutom tas nya steg för att öka utbyggnaden av vindkraften och öka kapaciteten i vattenkraften. Detta görs inte för skojs skull. Det är en grundläggande förutsättning för en klimatpolitik som håller hela vägen, som blir en konkurrensfördel och som bidrar till globala utsläppsminskningar. Att blunda för elproduktionens betydelse är ansvarslöst. Har man ingen energipolitik har man inte heller någon klimatpolitik.

Fru talman! Emellanåt behöver den svenska hållbarhetsdebatten påminnas om kraften i den fria marknaden och om hur konsumenters efterfrågan styr mer än politiska pekpinnar någonsin skulle kunna göra. Det är bra att Sverige har en tuff miljölagstiftning. Det har gett oss en unik position för att skapa hållbara produktionsled. Men låt oss vara tydliga: Lösningen är inte att slå av på tillväxten eller att hindra mänsklig aktivitet. Lösningen är att ställa om.

Sverige ska inte bara vara bäst på att minska utsläppen. Vi ska också vara bäst på att skapa teknik, lösningar och system som andra länder kan inspireras av och ta efter. Den som vill rädda klimatet måste också rädda konkurrenskraften.

Fru talman! Samtidigt som klimatförändringarna prövar vår infrastruktur, vår matproduktion och vår vattenförsörjning driver de också på konflikter globalt och tvingar människor på flykt. I många delar av världen innebär en översvämning inte bara materiella skador, utan det kan betyda att familjer förlorar sin skörd, sitt hem och sin framtid. Det påverkar också Sverige genom ökad migration och nya säkerhetspolitiska utmaningar.

När jag pluggade statsvetenskap vid Göteborgs universitet läste vi om ”water wars”, alltså krig om resursen vatten. Detta ser vi nu i praktiken. Klimatpolitiken måste därför också ses som en tydlig del av vår krisberedskap. Att säkra tillgången till fossilfri el, rent vatten, robusta transportvägar och samhällsviktig infrastruktur är inte bara en klimatfråga. Det är en fråga om trygghet och beredskap.

Fru talman! Vi är inte i mål – långt därifrån – men Sveriges resa visar att klimatansvar och tillväxt inte är motsatser. De är förutsättningar för varandra. Nu krävs ledarskap, mod och en tro på människans förmåga att lösa det som verkar omöjligt. För historien har lärt oss en sak: När det verkligen gäller reser sig människan. Då bygger hon nytt, tänker större och går före. Det är så vi formar en klimatpolitik som inte bara håller i teorin, utan även i praktiken – en klimatpolitik för hushållen, för företagen, för friheten och framför allt för framtiden.

(Applåder)