Fru ålderspresident! Det är nu 35 år sedan en svensk maktutredning presenterades. Det gjordes av en forskargrupp som sedan 1985 hade haft i uppdrag att ”fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor och om de faktorer som skapar makt att forma morgondagens Sverige”. Rapporten levererades 1990.
En av författarna hette Olof Petersson. I det avslutande kapitlet tar han sig för att skissa på några olika svar på en av utredningens frågor, nämligen huruvida Sverige hade kommit närmare ett demokratiskt idealtillstånd. Sammantaget gav svaren i huvudsak ett dystert besked – utifrån hur frågan hade ställts – om att landet snarare avlägsnade sig från det som avsågs. Då ska man komma ihåg att 1985 års demokratiideal möjligen präglades av delvis andra faktorer än vad som gissningsvis skulle komma fram i dag.
När jag säger ”gissningsvis” skulle jag vilja nämna några exempel som Petersson tog upp då, alltså 1990. Industriarbetet beskrevs av många som både monotont och själsdödande. Kritiken mot det sätt som arbetet organiserades på ökade. Många uppfattade att deras kunskaper inte togs till vara. Medborgerlig vanmakt och brist på valmöjligheter inom till exempel skola och omsorg lyftes fram liksom unga människors minskande eller kanske bristande intresse för att engagera sig i folkrörelser och partier.
Som om inte detta vore nog noterades också en flykt från de politiska arenorna, vars roll till dels övertogs av medierna. Dessutom observerades ett ökande inslag av väljare som bytte parti mellan valen – tänka sig!
Maktutredningen var viktig därför att den pekade på hur samhällets makt var fördelad, vilka förändringar som kunde skönjas och hur medborgarna såg på olika områden, som möjligheterna att göra sina röster hörda.
Som flera har påpekat har dock en hel del hänt sedan dess – inte minst inom vårt område, där till exempel begreppet lobbyism tillkommit. Det var något mindre känt då, liksom svängdörrar, korruption, rasism, natur- och klimatkriser och grundlagsskydd – för att inte tala om Facebook, Instagram och Tiktok, som vid den tiden var helt okända fenomen. Följaktligen hade vi då heller inte den diskussion om anonyma konton som vi har i dag.
Det är kanske inte ägnat att förvåna att olika förslag om en ny maktutredning då och då kommer upp. En del av dessa förslag kommer med årlig regelbundenhet under den allmänna motionstiden. En sökning på riksdagen.se bland motioner med ordet maktutredning ger ett drygt hundratal träffar.
Sammanfattningsvis vad gäller frågan om en ny maktutredning: Många människor känner sig inte delaktiga i och upplever att de har ett lågt inflytande på politiska beslut som berör dem själva. Vi och Vänsterpartiet har en gemensam reservation med förslag om en ny maktutredning med uppdrag att lämna förslag på hur vi bygger en demokrati som representerar allas intressen på bästa sätt. Jag föreställer mig att en sådan maktutredning skulle kunna undersöka fördelningen av makt och inflytande inom olika områden och mellan olika grupper i det svenska samhället, helt säkert med hjälp av andra format för utredning och analys än de som användes mellan 1985 och 1990.
Vi behöver bland annat titta på former och rutiner för att involvera personer i politiska beslut som direkt berör dem på kommunal, regional och statlig nivå. Det gäller inte minst dem som i dag kanske har olika svårigheter att delta i dessa, som personer med funktionsnedsättning. Vi vet att dessa i dag har en lägre delaktighet och representation i processerna.
Jag kan också nämna det riksdagsseminarium som några av oss här ordnar om ett par veckor och som handlar om huruvida en sänkt rösträttsålder till 16 år skulle vara något att arbeta för. Det ligger också inom dessa funderingar.
Fru ålderspresident! Det var alltså 40 år sedan Maktutredningen tillsattes. Ett angränsande begrepp är demokrati, och där har vi varit lite mer aktuella på så vis att en demokratiutredning tillsattes 2014 och lämnade sitt betänkande 2016. Sedan tillsattes kommittén Demokratin 100 år inför jubileet 2021. Året därpå kom dess betänkande, kallat Vår demokrati – värd att värna varje dag.
De senaste åren har vi dock sett en utveckling mot allt fler autokratier, alltså i princip valda ledare som efter hand avvecklar eller monterar ned demokratiska funktioner, ibland inklusive öppna och rättvisa val.
Det finns, tycker vi i Miljöpartiet, ett behov av en nationell samordning av myndigheter och andra aktörer som genomför demokratifrämjande insatser – insatser som blir alltmer värdefulla. Vi tycker därför att en nationell demokratifunktion borde inrättas med uppdrag att öka kunskapen om demokratin och att bidra till samordning av myndigheters och andra aktörers insatser.
Vi har därför med viss envishet föreslagit i våra budgetmotioner att någon existerande myndighet skulle kunna ges detta uppdrag och att länsstyrelserna skulle kunna få ett kompletterande uppdrag för att utveckla de regionala initiativen och förutsättningarna.
Dessa åtgärder tillsammans skulle syfta till att skapa ett mer jämlikt, inkluderande och rättvist samhälle där alla människor oavsett bakgrund har lika möjligheter och rättigheter.
Apropå lika möjligheter och rättigheter, fru ålderspresident, har vi i regeringsformen en text om att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet och uttryck, som avser att skydda transpersoner, saknas i uppräkningen. Enligt vår mening bör man överväga att göra ett tillägg i bestämmelsen så att även könsöverskridande identitet och uttryck inkluderas.
Slutligen, fru ålderspresident, har vi de fria och oberoende medierna, som är en grundförutsättning för demokratin. De speglar debatten och granskar makthavarna. Public service står för både högkvalitativ och oberoende nyhetsrapportering och innefattar ibland också underhållning som når ut brett på olika sätt.
Vi behöver en stark public service med ett brett uppdrag och en långsiktig, självständig och stabil finansiering. Det ska inte vara möjligt för oss politiker eller andra som vill ta makten över medierna att med snabba beslut beskära public services möjligheter att verka.
Det har gjorts inskränkningar på många håll i världen under senare år. Så sent som i går, eller när det nu var, hörde vi talas om nedskärningar i USA till den public service som ändå finns där. Detta visar bara att det är ytterst angeläget att stärka den oberoende ställning som public service har. Ett grundlagsskydd skulle både säkra oberoendet och göra det hållbart över tid.
Vi anser att det är angeläget att utreda detta och att regeringen bör återkomma med förslag som gör det möjligt att ge public service detta grundlagsskydd.
Jag står förstås bakom alla våra reservationer men har kommit fram till att jag ska yrka bifall enbart till reservation nummer 11, som handlar just om en ny maktutredning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)