Fru ålderspresident! All makt utgår från folket, säger regeringsformen. Riksdagen är folkets främsta företrädare, och den kung eller drottning som enligt successionsordningen företräder och innehar Sveriges tron är rikets statschef.

Denna ordning, med en statschef utan egentlig makt, är självklar för oss. Den väckte dock stor förvåning när riksdagens styrgrupp för demokratiutveckling förra veckan träffade armeniska kollegor – än mer när man insåg att vissa partier på papperet varit republikanska i mer än ett sekel och inte gjort något för att avskaffa monarkin, trots att man större delen av denna tid har suttit vid makten. Detta säger någonting om hur stark monarkin är här i Sverige och vilka goda representanter kungahuset är för vårt land, både nationellt och internationellt.

Fru ålderspresident! Sedan den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen. Det är en styrka att ingå i en större gemenskap där vi kan förhandla fram gemensamma lösningar av gränsöverskridande karaktär om saker som internationell brottslighet eller miljöfarliga ämnen som sprids med vatten och genom luft.

Vi ska komma ihåg att EU började som ett fredsprojekt, när de tre kristdemokratiska statsmännen Robert Schuman från Luxemburg och Frankrike, Konrad Adenauer från Tyskland och italienaren Alcide de Gasperi lade grunden till det som började som kol- och stålunionen och med tiden utvecklades till EU. Tanken var att fläta samman länderna, som hade en historia med århundraden av krig och konflikter, genom så täta handelsförbindelser och så fri rörlighet att ett krig eller en konflikt skulle skada det egna landet minst lika mycket.

Fru ålderspresident! Detta har visat sig vara ett framgångsrikt koncept. Hittills har inga EU-länder gått i väpnad konflikt sinsemellan. EU ska även fortsättningsvis vara en frihetlig union i de tre EU-fädernas anda, med demokratiskt ansvarsutkrävande och där våra grundläggande fri- och rättigheter värnas. EU:s arbete med att stå upp för våra gemensamma västerländska värderingar och vår europeiska livsstil behöver stärkas.

Det är också bra att med våra sammanlagda länders befolkningsmässiga och ekonomiska tyngd kunna utgöra en part och inte en radda med större och mindre nationer som man lätt kan runda för att det är ogörligt att överlägga med dem var och en, enligt principen ”Till vem ringer världens ledare när de vill prata med Europa?”.

Däremot behöver vi enligt subsidiaritetsprincipen ständigt hålla ögonen på tendenser att detaljreglera saker som sköts mycket bättre på hemmaplan. Typiska sådana frågor är lönesättning och hur de svenska skogarna ska skötas. Många av de klagomål som hörs här hemma kopplat till EU bottnar nog dock i ärlighetens namn i svenska myndigheters tendens att överimplementera. Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Vi ska fortsätta ha en stark subsidiaritetsprövning. Vi ska inte överlåta frågor som står i strid med svensk grundlag till EU.

Vi kristdemokrater vill dessutom gå ännu längre och har förslag om att göra det möjligt för riksdagen att ge så kallat rött kort till EU-kommissionens förslag. Det är ett sätt att värna subsidiariteten och att stå upp för EU:s kärnuppdrag och vår svenska grundlag.

Fru ålderspresident! Mycket mer skulle kunna sägas om det här avsnittet och betänkandet, men jag nöjer mig med dessa små reflektioner. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.