Fru talman! Det är nu åtta år sedan den rödgröna regeringen presenterade en digitaliseringsstrategi för Sverige. Dåvarande bostads- och digitaliseringsministern, Peter Eriksson, listade fem områden som modeller för en positiv samhällsutveckling: digital kompetens, digital trygghet, digital ledning, innovation och infrastruktur.

Vi har från nuvarande regering hört talas om en ny digitaliseringsstrategi. Men den har mig veterligen inte synts till. Andra här har vittnat om att den inte riktigt har nått fram till lansering eller presentation.

Regeringen förefaller också ha gett upp om 2017 års strategi om en världsledande svensk ställning inom området. Det har andra också vittnat om. Jag tänker lite som von Heidenstam sa: Skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Däremot har AI-kommissionen som bekant lämnat en färdplan för Sverige med inte mindre än 75 förslag för att snabbt få Sverige på banan i fråga om innovativ utveckling inom området artificiell intelligens. Betänkandet har varit på remiss och bearbetas i Regeringskansliet. Jag återkommer till det om ett par minuter.

I slutet av 2024, för några månader sedan, lämnade den nuvarande regeringen ett uppdrag till Digg och PTS, det vill säga Myndigheten för digital förvaltning och Post- och telestyrelsen, om att överväga ett närmare samarbete och därmed ett mer utvecklat digitaliseringsarbete inom offentlig sektor.

I Miljöpartiet har vi länge lyft att bredband av hög kvalitet ska finnas tillgängligt i hela landet. God tillgång till digitala tjänster är en förutsättning för att man ska kunna bo, arbeta, driva företag och verka var som helst i landet. Att man ska kunna göra det är lite av en idé som vi har. Vi kan konstatera att digitaliseringen behöver stärkas för små och medelstora företag på landsbygden. Där marknaden inte klarar av att bygga ut bredband behöver staten ta ett ökat ansvar för att finansiera exempelvis fiber och snabbt mobilnät i glesbygd.

En robust infrastruktur är avgörande för samhällets motståndskraft och gör det svårare att angripa samhällets stabilitet. I en robust infrastruktur vill jag gärna räkna in det här med rätt kompetens och kunskaper. Där har inte bara hemmalösningar utan också studieförbund och folkbildning nyckelroller, kan jag tycka.

Fru talman! I väntan på digitaliseringsstrategin tänkte jag säga några ord om våra prioriteringar och förslag. Därefter ska jag prata lite om AI som avslutning.

Vårt mål för digitaliseringen av den offentliga förvaltningen är en enklare vardag för medborgare, en öppnare förvaltning som stöder innovation och delaktighet samt högre kvalitet och effektivitet i verksamheten. Dessa mål förtydligar och preciserar också delar av det förvaltningspolitiska målet. Vi vill lyfta fram att det för att genomföra detta krävs tillgång till data, inte minst eftersom data är avgörande för teknikutvecklingen. Vi menar därför att regeringen bör se över hur tillgången till data kan öka och se till att Myndigheten för digital förvaltning främjar offentliga aktörers förmåga att dela och nyttiggöra data.

Digitaliseringen genomsyrar vårt samhälle. Sverige har mycket hög användning av elegitimationer. Bank-id används bland annat för att uträtta ärenden och signera dokument digitalt. För att man ska kunna få ett bank-id krävs svenskt personnummer och ett bankkonto. Det innebär att det i dag finns människor i Sverige som är utestängda från möjligheten att använda bank-id.

Sverige är också ett av de få länder inom EU som inte har en statlig elegitimation. Elegitimationer är en samhällskritisk infrastruktur som måste fungera dygnet runt, årets alla dagar. Det nu förändrade säkerhetspolitiska läget, ett växande digitalt utanförskap och nya krav från EU gör frågan om en statlig elegitimation mer aktuell än någonsin. Digitaliseringen riskerar annars att försvåra åtkomsten till nödvändig service för exempelvis äldre och människor med någon form av funktionsnedsättning, men också för personer utan svenskt personnummer.

Jag vill åter påminna om det säkerhetspolitiska läget, som har understrukit vikten av att säkra att det finns alternativ när digitala lösningar riskerar att ligga nere. Jag menar därför att en statlig digital elegitimation bör införas. Men jag menar också att det måste finnas alternativa lösningar på plats för dem som saknar bank-id eller annan digital elegitimation.

Innan jag går in på AI-frågorna vill jag nämna en reservation som jag av praxisskäl inte kommer att yrka bifall till. Den avser internet på tåg. Det är kanske någon talare som har snuddat vid det här. Det är beklämmande att vi fortfarande inte har säker uppkoppling på de stora tåglinjerna i Sverige efter så många år. Det här bara måste lösas.

Fru talman! Inom Miljöpartiet har vi arbetat med AI-frågorna i några år nu. Vi är positivt inställda till teknikens utveckling. Den kan ge oss många fördelar, inte minst inom hälsoområdet och när det gäller att förstå och därmed kunna motverka klimatförändringar. Torka, värmeböljor, översvämningar och bränder är extremt komplexa händelser. AI har förutsättningar att bidra till insatser som i sin tur kan bidra till att begränsa skadorna eller förebygga dem.

Data i realtid ska analyseras mot bakgrund av tidigare erfarenheter och analyser. Utveckling av sådana modeller ställer mycket stora krav på både transparens och trovärdighet. Med samarbete över olika områden kan vi ha en helt annan beredskap och därmed också en möjlighet att begränsa risker, skador och de svåra följder för enskilda människor som vi ser i så många klimatrelaterade sammanhang. Den sortens utveckling ser vi förstås positivt på. AI-kommissionens förslag när det gäller resurser för forskning och utveckling är givetvis välkomna.

Samtidigt är vi noggranna med att granska teknologins nackdelar vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter, liksom när det handlar om så vitt skilda företeelser som arbetsplatser, integritet och upphovsrätt. Utvecklingen inom området går obegripligt snabbt. Den som vill hålla sig uppdaterad får följa nyhetsbrev och texter på bloggar och liknande i stort sett dagligen.

På senare tid, det vill säga de senaste veckorna, har flera skribenter tagit upp AI-genererade texter och bilder som är intill förväxling lika de original som använts som träningsmaterial. ”Ghibli-effekten” används som begrepp. Ghibli är en speciell japansk stil som Studio Ghibli utvecklat men som nu kan massproduceras. Det här väcker helt nya frågor när det gäller upphovsrätt och vem som egentligen har rätt till vad. I den mån det finns en ”Jan Riise, Miljöpartiet”-stil, med mina ord, min meningsbyggnad och mina språkliga mönster, går det förstås att skapa texter som ser ut som om jag faktiskt sagt så eller skrivit så.

Lägg därtill allt som skrivits på Facebook och andra kanaler de senaste 20 åren och som nu sammanställs av de stora bolagen. Det är också så att AI integreras i söktjänsterna, så att de svar jag får när jag söker på någonting är anpassade till en person som deras algoritmer tror är jag. Det här har jag redan sett hända. Det är kanske i början av utvecklingen, men det fungerar. Det är dock inte alltid jag tycker att det stämmer så bra.

Fru talman! Vi är också bekymrade över den enorma energiförbrukning som dessa AI-system genererar. Det är inga små servrar och serverhallar vi talar om. Vi ser även med oro på följderna av de stora hårdvarubehoven, inte minst eftersom det handlar om användning av ändliga resurser och sällsynta metaller.

Det finns något som kallas Jevons paradox. Det är ett gammalt begrepp. På svenska blir det väl ungefär att det bästa blir det godas fiende. Ökad användning leder till bättre produkter som i sin tur ändå i det här fallet leder till ökade klimateffekter. Vi följer förstås detta med stor uppmärksamhet.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 20 om kompetens, som jag berörde som hastigast.