Herr talman! I dag debatterar vi mervärdesskatt, alltså moms. Det är en skatt som vi betalar nästan varje dag när vi handlar, men den diskuteras verkligen inte lika mycket som inkomstskatterna. Momsen står, som vi har hört, för en stor del av statens intäkter. Det är gamla siffror, men 2016 beräknades momsen utgöra 40 procent av statens skatteintäkter.

Moms är till skillnad från inkomstskatter och företagsskatter en ganska lättbegriplig skatt – om man är konsument. Det är ett påslag på din vara eller tjänst som inte är beroende av din inkomst utan av varans pris och vad det är för vara. Det finns olika momssatser som inte är så lätta att förstå, men det finns ingen progressivitet och undantagen är ganska få.

Det var precis det här som var poängen när momslagstiftning infördes för jättelänge sedan, 1969 – lika för alla.

På vilket sätt har det då blivit enklare? Jo, staten tar helt enkelt hjälp av företagen att ta in skatten. År 2015 var det över en miljon momsregistrerade företag som fick in moms i sitt företag och betalade vidare till staten. Det blir ett antal transfereringar per år. Då måste systemet vara enkelt och begripligt, och det är det för konsumenten men inte för företagarna.

Herr talman! Detta visar sig i motioner från regering och opposition. Det är ett komplext system. Jag ska inte gå in på de konstiga effekter som detta har fått för vi är alla medvetna om dem, men det är nästan lite lustigt att höra att det är regeringspartierna som ger de bästa exemplen. Det kan ju tyckas lite märkligt när man samtidigt avslår alla motioner om att förändra systemet. Jag hoppas därför att Tidöregeringen levererar ännu fler utredningar och ännu fler resultat under de år som kommer.

Jag ska avsluta med två exempel som är oerhört viktiga, näringspolitiskt sett, och som faktiskt inget av regeringspartierna har nämnt. Det ena handlar om mensskydd. EU beslutade redan 2016 att medlemsländerna får sänka momsen på tamponger och bindor till noll procent om de vill. Flera medlemsländer har gjort det. Sverige är klassat som det mest jämställda landet i världen – men vi har den högsta momssatsen på mensskydd, nämligen 25 procent. Det kanske inte är en jämställdhetsfråga i sig, men faktum är att mensskydd inte är något vi kan välja bort. Flickor och kvinnor köper mensprodukter för hur mycket pengar som helst under sitt liv.

Centerpartiet menar att det inte ska vara en socioekonomisk fråga om tjejer och kvinnor ska känna sig bekväma och fungera i sin vardag, i skolan, på arbetet eller socialt oavsett ålder. Därför behöver man se över möjligheterna att införa lägre momssats på mensskydd – men det tycker uppenbarligen inte regeringen. De har nämligen ingen kommentar i betänkandet till att man avstyrker förslaget, utan det är bara ett avslag, rakt av.

En annan riktigt gammal goding är den så kallade internmomsen, som i dag på grund av Skatteverkets tolkning leder till att det ideella föreningslivet tvingas betala tillbaka stora summor pengar till staten i form av mervärdesskatt. De får alltså bidrag från staten men ska sedan betala tillbaka pengarna till staten.

När riksorganisationer tillhandahåller exempelvis administrativa tjänster till de lokala organisationsleden anser skattemyndigheten att de tjänsterna skulle kunna upphandlas på marknaden. Därmed faller de utanför momsundantaget som finns för ideella föreningar, trots att det handlar om skräddarsydd verksamhet för den egna organisationens behov och därmed knappast utgör konkurrenssnedvridning.

Trots tidigare tillkännagivanden i riksdagen och trots att regeringen nyligen, för något år sedan, beslutade om en anpassning till EU:s momsdirektiv gjordes ingenting för att åtgärda problemen med internmoms. ”Men vänta nu”, kanske någon tänker. ”Det var väl genom harmonisering av ordalydelsen i svensk lagstiftning och EU-lagstiftning som detta skulle åtgärdas?” Nej. Vi visste redan innan att det inte skulle bli någon skillnad. Det sa nämligen myndigheten Skatteverket rent ut.

Regeringen vill inte regera utan låter domstolarna göra det. Jag läser ur betänkandet: ”Den konkreta innebörden i det enskilda fallet av den ändrade lydelsen av konkurrensrekvisitet i NML får avgöras i rättstillämpningen. – – – Regeringen anser mot denna bakgrund att tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.” Det är fel. Man gjorde ingen utredning. Man gjorde inga större ansträngningar för att få det här att fungera. Man gjorde en semantisk ändring i lagstiftningen, och Skatteverket sa att det inte skulle göra någon skillnad. Det är näst intill provocerande.

En av våra större bildningsorganisationer har valt att ta strid, och ärendet är nu uppe i EU-domstolen. För dem innebär det 4 ½ miljon kronor årligen. Det gäller alltså ett studieförbund som redan har drabbats av nedskärningar från regeringen. Det handlar om 4 ½ miljon under snart fem år.

Hur tycker ni att det har gått, ni som röstade för att tillkännagivandet var tillgodosett? Centerpartiet menar att de statliga bidragen till föreningslivet ska gå till verksamhet, inte betalas till staten i form av mervärdesskatt.

Slutligen vill jag säga några ord om travmoms, som är en ytterst allvarlig företeelse. Det är en problematik som finns ute i landet. För att en hästägare ska ha avdragsrätt för moms på kostnader i verksamheten krävs det att det är en näringsverksamhet och inte att man äger en häst för att det är kul, vilket man också kan göra. Man ska helt enkelt deklarera för näringsverksamhet. Då kan man dra av kostnaderna som är hänförliga till hästverksamheten.

En trav- eller galopphästägare som tränar och tävlar med hästarna gör det sällan bara för att det är kul, utan man vill ju att det ska löna sig. Skatteverket hävdar – med en dåres envishet får jag nog tillåta mig att säga, även om de inte är här och kan försvara sig – att det inte alls alltid är en ekonomisk verksamhet. Det gör de trots att myndigheten vid tre tillfällen har förlorat mål i Högsta domstolen, HFD.

Domstolar har slagit fast att det är en ekonomisk verksamhet att tävla med hästar och att prispengar är en inkomst att ta med i rörelsen. Vägen till Högsta förvaltningsdomstolen gick via Skatterättsnämnden och lägre rättsinstanser som ansåg exakt samma sak. Ändå har det under hela den här tiden stått att läsa på myndighetens hemsida att prispengar i samband med trav- och galopptävlingar inte är ersättning för utförda tjänster och därmed inte ekonomisk verksamhet.

Nu när Högsta förvaltningsdomstolen har kommit med sitt utslag skulle man kunna tro att Skatteverket vet hur man ska tolka dessa frågor framöver. Det ligger nämligen ärenden hos domstolarna som kommer att ta åratal att hantera om inte myndigheten omvärderar sina beslut. Men nej, nu har informationen på myndighetens hemsida ändrats till att man ska analysera domen och se över sina ställningstaganden kring beskattningsbar person och gränsdragningen mellan ekonomisk verksamhet och privat verksamhet.

Regeringen verkar tycka att allt det här är okej, eftersom man avslår motioner om att en särskild utredare snabbt ska få i uppdrag att se över detta. Jag försöker nu ställa frågan. Det är klart att jag även ska initiera interpellationsdebatter, men jag tycker ändå att regeringens företrädare i kammaren och utskottet ska kunna föra fram vad man tycker.

Det jag tar med mig är att ledamöterna i skatteutskottet tycker att detta är viktigt och behöver ändras. Det är bra. Jag förutsätter visserligen, men jag undrar också om det är så att man i dialog med myndigheten, i regleringsbrev och i myndighetsinstruktioner faktiskt pratar om den verkligt viktiga ekonomiska näring som hästverksamheten och därmed travverksamheten är för landsbygdsnäringen. Det är ovärderligt att trav- och galoppnäringen fungerar bra.

Jag yrkar bifall till reservation 8.