Herr talman! Industriklivet infördes 2018. Det infördes för att stötta industrins klimatomställning. Då den svenska industrin står för ungefär en tredjedel av våra inhemska utsläpp är klimatomställning och minskad klimatpåverkan från industrin en förutsättning för att vi ska kunna nå våra klimatmål.

Industriklivet är ett klimatpolitiskt styrmedel för att stötta ny teknik och andra innovativa lösningar som minskar växthusgasutsläpp. Stödet ges till företag hela vägen från forskning och innovationsprojekt till demonstrationsanläggningar och fullskaliga anläggningar. Det fokuserar på ny teknik, till exempel koldioxidinfångning, vätgas och återvinning. Det här är definitivt något som skulle kunna bidra till Sveriges konkurrenskraft i framtiden.

Energimyndigheten ansvarar för Industriklivet, och den har sedan starten av Industriklivet beviljat cirka 7,4 miljarder kronor i stöd. Det har samfinansierats med ytterligare cirka 87,7 miljarder kronor. Inom Industriklivets projekt finns hittills över 200 unika projektparter. Jag uppfattar det som att de flesta riksdagspartier verkar ha en enighet om Industriklivets vikt för att den svenska industrin ska kunna ställa om till fossilfrihet och att vi ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet om nettonollutsläpp år 2045. Industriklivet har, som vi har diskuterat i den tidigare debatten, breddats i två steg och gjorts om. Senast i årets vårändringsbudget fick Industriklivet extra budgettillskott från regeringen.

Det vi debatterar i dag är Riksrevisionens rapport. Man har granskat Industriklivet och identifierat ett antal problem som skulle kunna innebära att Industriklivet inte bidrar tillräckligt effektivt till industrins klimatomställning eller till att nå Sveriges klimatmål. Jag instämmer också med tidigare talare om att Riksrevisionen har en viktig roll för att förbättra styrning och effektivitet. Därför tycker vi att det här är ett viktigt tillfälle att lyssna på Riksrevisionen och faktiskt se över stödet för att det ska bidra till Sveriges klimatomställning på allra bästa sätt.

Riksrevisionen lyfte i sin rapport fram bland annat att Energimyndighetens process för att ta in uppgifter för att pröva en projektansökan är otydlig, vilket skulle kunna leda till att de olika sökandena behandlas olika. Det är ju inte bra om man inte har tydliga ramar för vem som ska få pengar eller inte.

Revisionen anser också att Energimyndigheten inte har gett tillräckliga anvisningar eller tillräcklig vägledning till vare sig interna eller externa bedömare om hur bedömningskriterierna för ansökningar ska tolkas och tillämpas, vilket skulle kunna leda till att ansökningsprocessen inte är rättvis och jämförbar.

Eftersom Industriklivet hanterar mycket pengar och dessutom spelar en viktig roll för att Sverige ska kunna ställa om och modernisera industrisektorn är det såklart viktigt att stödet som delas ut används på allra bästa sätt. Jag tycker att det finns en god anledning att se över om beredningsprocessen och bedömningskriterierna behöver förbättras och om de behöver förtydligas. Finns det anledning att inrätta en beredningsgrupp med representanter för fler expertmyndigheter, exempelvis Naturvårdsverket och Tillväxtverket, för att ytterligare ge Industriklivet bättre pricksäkerhet?

Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att samordna klimatpolitiken med andra politikområden så att risken minskar för att eventuellt uteblivna effekter av stödet leder till att de svenska klimatmålen inte nås. Regeringen behöver säkerställa att inte alla ägg läggs i samma korg och se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål, även om de höga förväntningarna på Industriklivet inte skulle infrias. Det är viktigt.

Vi ser i dag att klimatutsläppen ökar samtidigt som regeringen har minskat sina klimatambitioner. Det är såklart angeläget att nödvändiga utsläppsminskningar sker i närtid och med pålitlighet. Sverige behöver en klimatpolitik som vilar på flera ben och inte enbart baseras på näringslivets möjligheter till en snabb klimatomställning och industriomställning.

Regeringen behöver se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål. Det kräver att Sverige återgår till en seriös klimatpolitik som hänger ihop, siktar högt och minskar klimatutsläppen samt involverar alla politikområden. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4 i betänkandet.