STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Mats Persson till det som, om jag inte har misstagit mig alldeles, är hans första interpellationsdebatt i egenskap av arbetsmarknadsminister - hans första av många, törs jag nog lova.
Herr talman! Det är halvtid i mandatperioden. Regeringen beskriver att det ljusnar vid horisonten. Jag förstår verkligen att man gärna vill att det ska vara så. Men jag tror att få svenskar känner igen sig i den beskrivningen.
Låt oss titta på den första halvan av mandatperioden! Regeringen har under den här tiden skapat en sjukvårdskris som håller i sig. Man har låtit bli att bryta nyrekryteringen till gängen, trots att våldet kryper allt lägre ned i åldrarna. Man har gjort vanliga familjer fattigare. Man har låtit byggandet störtdyka. Därigenom har man skadat Sveriges tillväxt. Som om detta inte vore nog bränner man nu också miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste och skickar notan till vanligt folk.
Den här politiken har också bidragit till en stigande arbetslöshet. Vi har nu den högsta arbetslösheten på tio år, givetvis med undantag för de väldigt speciella pandemiåren. Trots det har utvecklingen i det närmaste mötts med en fnysning från regeringen. Samtidigt som arbetslösheten stigit har regeringen skurit ned massivt på jobbinsatserna - vi snackar miljardbelopp.
Mats Persson talar väldigt gärna om skattesänkningar som svar på den stigande arbetslösheten - som om det stora problemet för vanligt folk som står utan arbete vore att de inte tycker att det lönar sig tillräckligt att komma i arbete. Jag är ganska säker på att Mats Persson kommer att komma dragande med sina vanliga plattityder om att återupprätta arbetslinjen och om att vi socialdemokrater i kontrast till regeringen skulle stå för något slags bidragslinje. Jag har hört Mats Persson argumentera på det sättet tidigare. Men det är såklart trams. Det är ett fånigt försök att försöka utmåla Socialdemokraterna, arbetarpartiet, som ett parti som inte förstår värdet av hårt arbete.
Vi är till hundra procent överens om att alla som kan jobba ska jobba och att det ska löna sig att jobba. Allt annat vore givetvis helt absurt. Däremot är vi inte överens om regeringens tro på att enorma skattesänkningar för de rikaste leder till sänkt arbetslöshet. Det är möjligt att Mats Persson nu känner sig motiverad att anstränga sig lite extra i sitt nya arbete i och med att han ska få en skattesänkning på flera tusen kronor i månaden nästa år. Men det är inte alla som kommer att få det, och jag tror inte heller att det är sänkt skatt som får människor att gå från arbetslöshet eller sjukdom till arbete.
Det som hade gjort skillnad på riktigt här och nu är mer pengar till byggstimulanser och till sjukvården så att de byggnadsarbetare jag träffade häromveckan och de undersköterskor som den här veckan har fått besked om uppsägning hade sluppit att bli uppsagda. I det längre perspektivet behövs givetvis också satsningar i stället för nedskärningar på insatser för dem som står utan utbildning och arbetslivserfarenhet.
Jag undrar, Mats Persson, hur ministern tycker att det har gått för regeringens så kallade arbetslinje när resultatet är färre arbetade timmar i ekonomin, lägre tillväxt och högre arbetslöshet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
(Applåder)