Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag upplever utifrån statsrådets svar att statsrådet inte tar krisen på den svenska arbetsmarknaden på allvar. Jag upplevde inte riktigt att statsrådet sa någonting om detta. Detta framkom också tydligt i statsrådets första svar.

Jag nämnde att vi har den högsta arbetslösheten på tio år - det är inte mina ord utan regeringens ord - och att vi befinner oss i toppskiktet inom EU. Samtidigt nämnde jag att varslen och konkurserna ökar. Och den myndighet som ska hjälpa människor tillbaka i arbete säger upp personal. Även om det är andra kompetenser kommer det att ha betydelse för myndighetens verksamhet och prioriteringar. Väldigt mycket av de kompetenserna och de arbetsuppgifterna kanske kommer att ligga på arbetsförmedlare. Det vet vi inte. Det pågår en diskussion om hur man ska hantera det.

Men detta är inte något som har dykt upp nu, utan så har det varit sedan 2019. Varje gång högern har haft makten och möjligheten har man dragit ned på resurserna till den aktiva arbetsmarknadspolitiken och till Arbetsförmedlingen. Man har halverat de arbetsmarknadspolitiska insatserna från 2018 till i dag.

I detta läge, när krisen är så djup på svensk arbetsmarknad, hade jag förväntat mig tre saker av statsrådet: att regeringen visar krismedvetenhet, att det finns en tydlig handlingsplan och att regeringen presenterar reformer och insatser för att få fler i arbete.

Herr talman! Låt mig påminna om att både reformlistan och propositionslistan ekar tomma.

Sedan delar jag helt statsrådets uppfattning, som framkommer i svaret, att alla som kan arbeta ska arbeta. Det säger jag också på tal om tidigare diskussion om bidragslinjen. Men för att man ska lyckas arbeta krävs det en aktiv arbetsmarknadspolitik, och det krävs reformer. Det krävs också politiska idéer och förslag och en handlingsplan för hur man ska få fler människor i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan konstatera att i stället för att statsrådet kommer till denna diskussion med konkreta förslag lyfter regeringen fram, vilket också lyftes tidigare, sänkta skatter och försämrad akassa. Skattesänkningar presenteras som en lösning på alla problem, men verkligheten visar något helt annat.

Låt mig också konstatera, herr talman, att Finanspolitiska rådet har varit tydligt i sin senaste rapport, som jag tror att statsrådet har tagit del av. Den handlar om regeringens strategi med skattesänkningar och ekonomiska incitament. Det har väldigt liten eller ingen påverkan på sysselsättningen. Det rådet lyfter och konstaterar är att vad som behövs är en förbättrad matchning mellan arbetsgivarnas behov och de arbetssökandes kompetens. Trots det kan vi se att regeringen helt ignorerar detta och inte kommer med några konkreta förslag på hur man ska rikta satsningar på utbildning, omställning och stöd till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Statsrådet har tidigare sagt att man satsar väldigt mycket på yrkesvux och yrkeshögskoleutbildning. Det gör man visserligen, och det är viktigt, tycker även jag, för att möta specifika behov på arbetsmarknaden. Men samtidigt kan vi se att andra delar av vuxenutbildningen har drabbats av nedskärningar. Både 2022 och 2023 drog man ned på vuxenutbildningen med över 1 miljard. Sedan gjorde man en viss återställning i 2024 års budget, men det ligger fortfarande under behovet.

Här står vi i dag, och jag hoppas och förväntar mig att statsrådet kan säga något mer konkret om hur man ska hantera utvecklingen på svensk arbetsmarknad och få fler människor i arbete. Kommer vi att kunna se någon tydligare reform från regeringen?