Herr talman! Jag vill göra en liten utblick och exemplifiera. Jag har i många sammanhang mött utrikes födda kvinnor från många delar av världen. Hur många de än har varit på mötena där jag träffat dem har var och en sin egen berättelse och historia. Inte alla men många har en ganska diger utbildningsnivå. De har många olika typer av examen och har läst i olika länder. Och när jag träffar dem någonstans här i Sverige kan de faktiskt prata svenska väldigt bra och har lärt sig det på förvånansvärt kort tid. De är otroligt ambitiösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De kvinnor som jag har träffat de senaste gångerna har visat att de inte vill någonting annat. De gör allt som står i deras makt och talar om för mig hur viktigt det är att kunna integreras i samhället genom att ha ett jobb. Men de förstår inte vad mer de behöver göra för att faktiskt få den inträdesbiljetten till svensk arbetsmarknad. De får inte det stödet. Det är inte till Arbetsförmedlingen de går eftersom det oftast sker genom digitala verktyg. Men den där putten in på arbetsmarknaden för att kunna jobba sig vidare finns inte.

Den här regeringen har tagit bort flera insatser, bland annat extratjänsterna. De gav kvinnor möjlighet att komma ut på en arbetsplats i offentlig sektor, där det finns ett jättestort kompetensbehov, och bokstavligen etablera sig där och utveckla sitt språk ännu mer. Men den möjligheten har regeringen tagit bort utan att ersätta med något annat i närheten, framför allt inte med någon insats som har den profilen när det kommer till könsfördelning och hur insatserna har riktats. Det var faktiskt näst intill jämställt jämfört med andra insatser som övervägande kommer män till del.

Varför tar man då bort de insatser som innebär att de kan få in den där foten som de behöver för att sedan kunna ta sig vidare? Det handlar inte om att vi ska ställa krav på människor. Det är vi helt överens om. Det jag tvivlar på är vilka förutsättningar man skapar. Eller slår man undan benen för människor?

Vi tycker att man behöver ge människor en chans att leva upp till de höga kraven. Men den här regeringen tar bort insatser och gör det ännu svårare att leva upp till höga krav. Det tycker jag är sorgligt.

Frågan kvarstår: Varför skär man ned på resurserna till arbetsmarknadsinsatser? Varför har man tagit bort extratjänsterna? Varför finns det färre insatser samtidigt som man inte öppnar upp etableringsprogrammet och gör det mer individanpassat?