Fru talman! Det har redan framförts i talarstolen några gånger att det här är en speciell debatt, om man uttrycker sig diplomatiskt. Det är en ganska märklig debatt, kan jag tycka, där det bland annat har sagts att Statens servicecenter följer vissa principer. Men sedan fick vi veta att hyresavtalen styr vilka kontor som läggs ned. Det finns alltså egentligen inga principer som följs. Regeringen styr inte myndigheten utan låter den sväva fritt och göra lite vad den vill. Det kan leda till att Statens servicecenters kontor stängs ned lite överallt.

Som jag sa i mitt förra inlägg handlar detta om människor av kött och blod, men man kan såklart också föra ideologiska och filosofiska resonemang. Statsrådet gav sig i väg på en nästan filosofisk utsvävning när han började prata om att digitalisering gör att staten är närvarande och sa att om man kan ringa en myndighet, så finns den. Om man ringer 114 14 innebär det alltså att Polismyndigheten finns i ens kommun. Om man kan logga in någonstans och sköta sina ärenden, så är staten närvarande. Det är ju lite nästan som att parafrasera Descartes: Jag tänker på staten, alltså finns den. Vi är verkligen inne på något slags filosofiskt resonemang om vi tänker att staten är närvarande om man kan logga in på en etjänst.

Jag ska träffa Pensionärernas riksorganisation i Ystad på fredag. Om jag säger till dem att digitalisering innebär att staten är närvarande – och att det faktum att de kan logga in på en etjänst betyder att staten är närvarande i Ystad – får jag nog ta på mig en skyddshjälm på grund av hur de kan reagera.

Det här är en väldigt speciell debatt, måste jag säga. Den spretar lite hit och dit, och det läggs mycket tid på att prata om parlamentariska förutsättningar. Det kan man lägga tid på. Det är statsrådets val. Jag tror att vi får anledning att återkomma. Det blir kanske inte 52 interpellationsdebatter men vi kommer nog att ha en drös till innan vi är färdiga med den här frågan.