Fru talman! Först och främst: Niklas Karlsson sätter epitetet SD-regeringen på den här regeringen. Det är naturligtvis fel. Det är sakligt fel. En regering där ett parti inte ingår kan aldrig som regering kallas vid det partiets namn. Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna, precis som Socialdemokraterna hade parlamentariskt samarbete med andra partier när de själva satt i regeringen. Det blev ju inte en V-regering, en C-regering eller en MP-regering för den sakens skull.

Det är alltså sakligt fel att det är en SD-regering Sverige har. Vi har en borgerlig regering som får säkra en majoritet i kammaren, vilket vi behöver göra eftersom vi i Sverige lever i en parlamentarisk demokrati. Vi sa också innan valet: Vinner de här partierna kommer vi att samla en majoritet i Sveriges riksdag och bilda regering. Därför har vi parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna.

Inte heller är det sant att vi har en SD-styrd regering, som Eva Lindh påstår. Det är inte SD som styr oss. Vi är naturligtvis beroende av SD för att få igenom vår politik, men regeringen är inte styrd av SD. Vi har ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Så fick jag det sagt.

Ja, ibland kan det kännas som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är en otroligt bred portfölj jag har som civilminister. Men jag försöker hålla många bollar i luften samtidigt och tycker att jag klarar det ganska bra.

Jag märker en kritik under debatten om att det är samma svar nu som i tidigare interpellationsdebatter. Jag tror att jag nu har fått ett tjugotal interpellationer i samma ämne, så det kan inte komma som någon jätteöverraskning att svaret liknar de 15 tidigare. Beskeden är nämligen desamma. Budgeten har inte ändrats sedan dess. Det kom inte heller några nya besked i vårändringsbudgeten vad gäller Statens servicecenter. Budgeten är lagd och gäller för 2025, och myndigheten har att hantera detta.

Vi har också ändrat förordningen så att regeringen nu inte beslutar eller lägger sig i vilka kontor som ska vara öppna och inte. Detta ska myndigheten själv göra. Det strider inte på något sätt mot svensk förvaltningsprincip. Vi tycker att myndigheten är den som bäst avgör var kontoren gör som mest nytta utifrån de intäkter man har.

Det är självklart så att antalet kontor nu minskar på grund av nya budgetförutsättningar. På den punkten har jag aldrig skyllt ifrån mig. Det är en realitet. Men exakt vilka kontor som läggs ned tycker vi att myndigheten är bäst på att avgöra.

Det var också ett av de förslag som kom i Riksrevisionens rapport. De föreslog att det skulle vara ett beslut för myndigheten själv var servicekontoren ska ligga.

Detta ska göras utifrån framför allt tre huvudprinciper. Det handlar om var de gör mest verksamhetsnytta utifrån bland annat besöksantal, det handlar om var verksamheten blir som mest effektiv och det handlar om ekonomiska realiteter. Det är detta man ska väga samman. Sedan är den långsiktiga ambitionen att det ska finnas ett kontor inom varje FA-region.

Nu utökas antalet FA-regioner. Vi får se exakt vad det får för konsekvenser i detta avseende; det kan jag inte ge något besked om här och nu.

Det tål också att påminnas om att vi med dessa förändringar de kommande åren går tillbaka till det kontorsnät vi hade 2019. Staten kommer alltså att vara närvarande även efter de här förändringarna. Det kommer att finnas statliga servicekontor runt om i Sverige. Dessutom har myndigheten nu fått i uppdrag att jobba med flexibla och mobila kontorslösningar så att statliga servicekontor kanske kan finnas på ännu fler platser i framtiden än i dag, men med lite friare koncept.