Herr talman! Statens servicecenter är ett sätt för staten att vara närvarande i hela landet. På ett servicekontor kan medborgare få hjälp med myndighetskontakter – det kan handla om till exempel Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Denna verksamhet är särskilt användbar för personer som behöver vägledning eller som befinner sig i ett digitalt utanförskap.

Visionen för Statens servicecenter är att tillsammans göra staten mer tillgänglig och effektiv. Den nuvarande regeringen väljer dock att gå i helt motsatt riktning, med en besparing som innebär att 35 kontor får lägga ned. Detta är motsatsen till lokal statlig service i hela landet då det kommer att innebära en längre resväg för många som redan i dag har knappa resurser på olika sätt.

Servicekontoren i Östhammar och Enköping är bara två av de kontor som kommer att behöva läggas ned med anledning av regeringens besparing på Statens servicecenter. För vissa som bor i den relativt stora kommunen Enköping kommer detta att innebära att man får en restid på en och en halv timme till närmaste kontor, som ligger i Uppsala eller Västerås.

Jag är emot den besparing som regeringen gör på Statens servicecenter. Det är denna besparing som leder till de nedläggningar vi debatterar här i dag. Regeringen och ministern kan inte två sina händer och säga att det är myndigheten som väljer vilka kontor som ska läggas ned, när man gör den här gigantiska besparingen.

Det är inte heller så att man vid nedläggningen bara har tittat på vilka kontor som nyttjats minst, utan man har även tagit hänsyn till hyreskontrakt. Om ett hyreskontrakt kommer att gå ut kan även det vara avgörande.

Under 2024 fick Enköpings kontor 9 377 besök – det är många. Många människor som har fått hjälp kommer i framtiden att stå utan ett kontor att vända sig till.

Det är många målgrupper som är beroende av dessa kontor. Man kan få hjälp med pensions- eller skattefrågor, som kontoret på Korsängsgatan i Enköping fram till nu har kunnat bistå med. Förra året ökade antalet besök på kontoren med 4 procent. Det handlar om äldre personer som inte har digital förmåga, men anställda vittnar även om en yngre målgrupp, nämligen ungdomar som har svårt med myndighetskontakter. Det här är en hjälp som nu kommer att flyttas betydligt längre bort från dem som bor i Enköping.

Detta är också en fråga om landsbygdens vara eller icke vara. Enköping och Östhammar är båda kranskommuner, och det är inte unikt att det mesta centraliseras till städer och att det är dit man måste åka för att få service. Det handlar inte sällan om både långa och ibland kostsamma resor i vårt land.

I en intervju i Sveriges Radio P4 Uppland med regionstyrelseordföranden för Region Uppsala, Helena Proos, påtalade hon detta. Statsrådet själv valde att inte medverka i intervjun och hävdade att sviktande besöksunderlag låg till grund för beslutet gällande Enköping och Östhammar. Men hur kan statsrådet säga så? När en sådan satsning är så pass ny har man inte givit verksamheten en rejäl chans.

Trots att verksamheten är relativt ny skulle jag verkligen inte vilja påstå att siffran för Enköping för 2024, 9 377 besök, är liten. Det är tvärtom många människor som har förlitat sig på en verksamhet som nu kommer att försvinna.

Det talar sitt tydliga språk att regeringen lägger landsbygden och de som bor där bakom sig. Därför vill jag fråga statsrådet: Hur tänker regeringen säkerställa att människorna i Enköping inte drabbas hårt av den här nedläggningen?