Herr talman! I den här debatten har vi hört att inget görs. Det är ju inte sant, men vi behöver göra mer.

Borttagna arbetsgivaravgifter för unga och sänkt matmoms är tyvärr trubbiga verktyg som riskerar att inte träffa rätt. Risken är att prisökningarna i slutändan äter upp eventuella sänkningar av moms eller arbetsgivaravgifter. Matpriserna behöver – och kan – sänkas genom en sak: bättre konkurrens på en fungerande marknad, både i Sverige och i EU.

I mitt inledande anförande lyfte jag fram euron och EU:s jordbrukssubventioner som viktiga faktorer för våra höga livsmedelspriser. Jag vill dock även belysa det vi gör på hemmaplan, som kan ha en positiv inverkan. När den här regeringen tillträdde låg inflationen på över 10 procent. Löntagarnas reallöner har minskat kraftigt. Vårt mål har varit att trycka tillbaka inflationen. Det har vi också lyckats med tillsammans med Riksbanken och löntagarna, som har tagit ett jättestort ansvar i detta.

Regeringen har gett Boverket i uppdrag att se över hur man bättre kan stärka konkurrensen genom lättare etableringar av livsmedelsbutiker. I dag saknar 100 kommuner i Sverige en lågpriskedja. Dessutom har Konkurrensverket fått i uppdrag att analysera konkurrensen inom livsmedelsbranschen.

Liberalerna är beredda att göra mer för att säkerställa att priserna pressas, men inte genom regleringar utan genom förutsättningar för bättre konkurrens och en fungerande marknad. Vi utesluter inte att man ställer högre krav på grossisterna att sälja till små aktörer på samma villkor som till grossisternas egna butiker. Det skulle kunna innebära att Konkurrensverket kan kartlägga grossistmarknaden och att regeringen kan komma med konkreta förslag för att förbättra marknaden och konkurrensen.

Vi kan inte kontrollera och reglera oss till billigare mat, utan vi måste skapa förutsättningar för ökad konkurrens och innovation.