Herr talman! Har du det bättre än för två år sedan? Jag tror att många ställer sig den frågan och funderar på om de har det bättre.

Å ena sidan har matpriserna stigit igen och igen. Maten kostar minst en tusenlapp mer i månaden, och falukorvsringen som Ebba Busch svingade närmar sig 80 kronor. Å andra sidan växer inte ekonomin. Folks löner växer inte utan är tillbaka där de var för tio år sedan. Plånboken gapar tom, om man alls har någon lön. En halv miljon svenskar är ju arbetslösa och har ingen lön. Vi har ett av västvärldens högsta arbetslöshetstal. Det spelas ett slags Svälta räv med svenska hushåll, som får allt färre kort på hand och allt mindre frihet.

Då kan jag verkligen förstå att folk känner sig frustrerade när det enda som regeringen lyfter fram, till och med här, är att man ska fika med livsmedelsjättarna.

Det synes mig som att det finns två konkreta saker man kan göra; jag märker att finansministern efterlyser någonting här. Det snabbaste och enklaste vore att sänka kostnaderna för att anställa, inte att höja dem. Det är klart att om den här regeringen har lagt 10 procents skatt på alla unga som står i kassan, som är på lagret, som kör lastbilen, som jobbar på gården, är det då så konstigt att maten blir 5 procent dyrare? Om man lägger en miljard i ökade kostnader och skatter på alla dem som ska leverera maten, är det då så konstigt att kunderna får betala den miljarden sedan?

Detta gäller i synnerhet våra svenska bönder. Det låter här på SD som om vi på något sätt ska importera all mat utifrån, och där ska den vara billig. Men vi måste ha en stark produktionsbas i Sverige, och då måste vi hålla nere kostnaderna. Vi måste få igång ekonomin och jobben samtidigt.

Det andra är naturligtvis konkurrensen. Då kan man inte som Nooshi Dadgostar ge sig på den lilla Icahandlaren i Brålanda eller Hemköp i Leksand. Det är aldrig fel med fler butiker och konkurrens. Det är absolut nödvändigt, och det ska vi uppmuntra. Men det största konkurrensproblemet är grossisterna. Det drabbar både de små dagligvaruhandlarna och bönderna.

Detta har Konkurrensverket kartlagt, och vi har nu jättemycket data. De bör få ett permanent uppdrag, precis som i andra länder, att bevaka, agera och göra saker. Det gör man i Finland. Där har man ett helt annat tryck nu. Man sitter inte bara och fikar, utan man agerar.

Sedan måste vi självklart också få igång tillväxten, utvecklingen och reallönerna i det här landet genom sänkt skatt på företag och jobb. Det är inte bara bra för matpriserna, utan det är bra för allas ekonomiska villkor och ytterst också för resurserna till välfärden.

Nu är det dags att inte bara pressa ned matpriserna med konkreta åtgärder utan också sluta spela Svälta räv med svenska hushåll genom att inte göra någonting!