Herr talman! Det är uppenbart att man kallar det här tillfälligt. Man vill inte göra något angående de priser som fortfarande ligger fast – även om de inte skulle öka – och som oavsett vad som händer framöver kommer att ta en hel barndom för barnfamiljer att komma i kapp med.

I stället för att sörja för medborgarna i kristider känns det som att regeringen har checkat ut. I bästa fall dyker de upp och agerar livsstilscoacher och tipsar om att handla billigare. God dag yxskaft, säger jag. Ni vet mycket väl att vi i Sverige har en oligopolmarknad som ni inte har tagit nödvändiga beslut för att bryta upp.

Jag skulle kunna gå igenom V-förslagen i detalj när det gäller hur matpriserna skulle kunna sänkas. Jag skulle kunna lyfta fram de grannländer som har gjort vad de har gjort, men där Sverigedemokraterna och regeringen inte har gjort samma sak. Men jag tänkte använda den minut jag har kvar till att rikta mig till alla er som kämpar på.

Jag minns själv hur det var under min uppväxt att oroa sig för föräldrarnas ekonomi. Det är tufft för barnen, men också för föräldrarna. Jag riktar mig till den mamma som gråtande berättade för mig att hennes son inte kunde få något ordentligt barnkalas på sin sexårsdag och till det äldre par som beskrev hur förnedrande det känns att trots ett långt arbetsliv behöva ta emot ekonomisk hjälp av sina egna barn. Jag riktar mig till alla er som försöker få vardagen att gå ihop.

Jag vill understryka att det inte är ni som har svårt att ställa mat på bordet och får räkningar från inkasso eller inte vet hur ni ska kunna betala barnens aktiviteter som ska skämmas. Ni är hjältar. Ni har gjort allt och mycket därtill. Ni har gjort rätt för er. Felet är inte ert. Det är makthavarna som har lämnat medborgarna ensamma med bördorna som har ansvaret. Det är regeringen och Sverigedemokraterna som ska skämmas, inte du.

(Applåder)