Fru talman! Denna interpellationsdebatt handlar om mediepolitik och public service, men jag vill inleda med att här i kammaren i Sveriges riksdag läsa journalisten Joakim Medins rader från Silivrifängelset den 1 april 2025. Han skrev: ”Journalistik är inte ett brott. Inte i något land.”

I dag inleds rättegången mot Joakim Medin. Han är åtalad på osakliga och osanna grunder och riskerar enligt sin advokat upp till tolv års fängelse för sitt journalistiska arbete att bevaka och att skildra. Joakims ord om journalistikens betydelse berör. De berör extra för att vi vet att de är skrivna under en tid då han är berövad friheten.

Vi vet att det fria ordet inskränks på många platser i världen och inte sällan på platser där man inte gärna vill att sanningen om makten ska träda fram. 2024 års rapport från Reportrar utan gränser är allvarlig läsning. Bara under 2024 har 54 journalister mördats globalt, varav 31 i konfliktzoner. Det är en rekordhög siffra. Under samma år har 550 journalister frihetsberövats av olika regimer runt om i världen. Det rör sig om journalister som hålls fängslade av en stat för att ha rapporterat om ett samhällsproblem eller vägrat hylla ledarna i landet.

Samma rapport beskriver att 95 journalister är anmälda försvunna i 35 stater runt om i världen. Det är ofattbart men sant. Många journalister betalar ett högt pris för sin yrkesutövning, precis som Joakim Medin.

Fri journalistik och opinionsbildning är inte några givna företeelser, inget man kan ta för givet. Nedmonteringen av fria och oberoende medier går tyvärr oväntat fort på många platser runt om i världen men även här i Europa.

Vad gäller Joakim Medins fall måste regeringen intensifiera insatserna och omedelbart kräva hans frisläppande. Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Fru talman! Den fråga jag har ställt till kulturministern handlar i grunden om public services kommande tillståndsperiod. Det är en oenig public service-kommitté som lagt fram förslaget i sitt betänkande. Den primära orsaken till oenigheten är Tidöpartiernas förslag till budget, som kommer att innebära drastiska nedskärningar i programutbud och public services breda uppdrag. Det kan inte tolkas på något annat sätt när vi senast har haft public service-bolagen kommande till riksdagens kulturutskott för att redogöra för hur de ser på betänkandet och effekterna av den föreslagna budgeten för den kommande sändningstillståndsperioden.

Av betänkandet framgår, som kulturministern sa, att SVT ska sända i marknätet och finnas kvar under hela tillståndsperioden 2026–2033. Så behöver det vara eftersom SVT är en del av det svenska totalförsvaret. Men en månad före utgången av remisstiden på förslaget aviserade Tele 2 att man har för avsikt att lämna marknätet, vilket redan nu innebär att kostnaden kommer att öka med 19 miljoner för det här året. Från och med 2026 talar vi om kostnadsökningar med 155–160 miljoner, enligt Teracom. Dessa extraordinära marknätskostnader är något som Tidöpartierna inte har tagit höjd för i sitt förslag till public service-budget. Dessutom innebär de en rejäl kostnadsökning för inte minst SVT.

Det jag vill veta är hur regeringen tänker att marknätskostnaderna ska finansieras. Innebär detta ytterligare nedskärningar som väntar public service? Kommer kulturministern att lägga fram ett annat förslag, så att public service kan behålla sitt breda fortsatta arbete?